Grandiosa vaneföreställningar

-

jag har vid många tillfällen har haft vanföreställningar av typen att jag står mäktiga grupper i samhället nära, t.ex kungen, presidenter, och politiker...
Också att vara lite av centralgestalt i olika tv-program, tidningar, radio mm.
vid medicinering med antipsykotika försvinner dessa vanföreställningar helt.

Tänkte vid oecd programmet i söndags, om kvinnan som hade extrem bacillskräck att man ville förklara att man måste ha vissa bakterier i kroppen, och att det förmodligen skedde en spontan missfall. Tänkte att om man bara koncentrerade sig på teverösten så skulle hon höra, men egentligen är det inte en grandios situation utan ren omtanke.

Många säger att jag bryr mig för mycket om andra, man kan inte förändra världen säger dem, vem vet?

Jag trodde vid ett tillfälle under min psykos att jag hade en unik genuppsättning som en mäktig grupp inte ville att jag skulle sprida vidare till vem som helst. Därför var de tvungna att få mig att resa till ett land i mellanöstern eller se till att jag inte kunde få barn (genom att förgifta ölen jag drack).

-

Nä, det är inte en grandios föreställning. Du läste på universitetet för att skapa en grund att eventuellt söka in på fredsforskningsintitutet eller bli diplomat Du gjorde faktiskt ngt reellt, vad som stoppade din hädanfärd till gud, kan jag inte svara på, men du hade kraftig feber och hallucinerade, men vi har krafter inombords som samarbetar för sin egen skull, det kan kallas grandios, men inte din grundläggande idè. Tungomålstalet är skapat av eller trissad av ens egna förväntningar.Men att du inte hittade ngn lösning måste tyda på att problemet är olösligt, alltså spände du dig ännu mer och blev envis, detta kan vara grandios om du inte lyssnade på andras tolkningar av situationen?