Jag har dumma frågor.

Pippi!
Det stämmer att jag jobbade som distriktsarbetsterapeut
medan jag hade en psykos. Det var en mardröm inuti
mig som jag inte talade med någon om. Det var ett
inbördeskrig som pågick trodde jag. Det var ingen omkring
mig som reagerade. Jag kom inte in på sjukhus eller tog
någon medicin. Psykosen/vanföreställningarna varade i
3 månader. Jag ser varken syner eller hör röster när jag
är psykotisk.
När jag vaknade upp ur psykosen så befann jag mig i
Rumänien med min kusin och hennes sambo och dotter.
Det var rätta stället att ha en psykos på under Ceaucescus
tid. :rolleyes:

Warcloud skrev: Det känns seriöst som om jag ska tappa kontrollen. Kan man känna sånt? jag vet inte vad det beror på men jag kallsvettas och är yr. Och alla ljud liksom skär i öronen. Och så RÖR allting på sig.

Man kan känna att man har en psykos. Jag förstod själv att mina röster inte var verkliga och jag insåg att mina paranoia var paranoia. Jag hade dock full kontroll och gick till psyk. mottagningen och la in mig. Det normala dock är nog inte att man inser att psykosen är psykos utan man tror att det är verklighet och lever alltså i en overklig verklighet. Anhöriga kan bli väldigt frustrerade på detta.

Att ljuden förstärks kan vara en perceptionsstörning, men det behöver inte göra att man just får en psykos. Jag har drabbats av liknande ibland utan att få en psykos.

Pippi skrev:

AnnKatarin skrev:

Pippi skrev:

AnnKatarin skrev: Jag jobbade också när jag hade min första psykos. Det gick...

Jamen hur? Hur är det undertiden?
Vill veta för att förstå bättre!!! :vagen

Jao, för mig mig kom det ju smygande. Jag jobbade på en gymnasiekola som vikarie i ämnen som inte var "mina" (jag var alltså inte behörig i dem). Jag trodde att min nedstämdhet berodde på det, att det var för svårt för mig, att jag ville vara perfekt. Men sen brakade det löst totalt...Jag blev dock tillbakadragen mot slutet. Jag fick för mig att jag hade låst in elever, att kollegor pratade om mig, att det fanns en organisation som skulle utreda om jag "dög" till att vara lärare (de ville sätta dit mig). Jag fick dolda meddelanden av en kollega. Han kunde prata om något och jag fick det till att allt var riktat mot mig och att jag var övervakad på internet. Jag hade väldigt svårt att vara ute på nätet. Jag var väldigt impulsiv och skrev en massa strunt!!! Jag fick för mig att jag hade skrivit på papper (när jag frågade rektorn om det såg han ut som en fågelholk...Hoppsan!)Eftersom jag jobbade hårt under denna period (mellan 10-12 h/dag) och dessutom pendlade 50 min med tåg enkel resa, så jag hann aldrig riktigt reflektera över hur jag mådde. En vecka efter att jag slutade blev jag inlagd och sedan släppte psykosen ganska snabbt. Jag har inte kunnat prata med mina dv kollegor hur de uppfattade mig, men jag tror att de såg mig som en skör människa som bröt ihop alldeles för ofta. Jag tror dock inte att de skulle tro att jag hade en psykos eftersom jag aldrig delgav mina idéer till dem. Det fick mina föräldrar ta när jag kom hem på kvällarna. Fråga mer om du vill...Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer....Eh....Oki! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> PS Jag visste till slut att något var fel, men jag visste inte att det var en psykos, undermedvetet tror jag att jag realitetsprövade mina idéer...

!
Tack, ska lista fler frågor :lol: om du ids <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Oki, gör så. Jag är inte helt ovan när det kommer till "knäppa" frågor. (Menar inte att dina frågor är knäppa, bara att jag varit med om "knäppare"... Hehe :lol:

Admin1: Förlåt om jag uttryckte mig fel. jag menade på att jag kan känna på att jag ska tappa kontrollen. dvs börja må hemskt dåligt eller få ett utbrott. Det läskiga är att om jag får en psykos märker jag inte av det på det viset. Visst det kommer smygande. Men jag märker inte av det, konstigt nog. Eller, fan vad paranoid jag blir nu. Men det är okej. Jag får ju skriva det jag vill... Men jag kan också vara kontaktbar om man säger så under tiden. Jag vet inte ens om jag är psykotisk! Alltså, jag har en hjärnskada eller så ÄR det verkligen på riktigt. Det var zeldox som fick mig att förstå tillslut. Men nu har jag inga sådana mediciner alls. jag funderar på att berätta allt för min utredare. men visst så blir dom lite förvirrade under våra samtal. Speciellt under vissa ffårgor, det gör mig nojig. Jag håller mig oftast inte till frågan utan babblar om andra sjuka eller konstiga saker. fan, jag önskar jag någon gång kunde få ett rakt och ärligt svar. Varför ska jag få lida med det här? Därför ska jag fan skaffa cyanid.

Warcloud,
du har kanske en associationsstörning om du börjar prata
om annat under utredningen. Det har varit uppe på en
annan tråd här på Viska nyligen.

Vad innebär det? Eller alltså, vad är det och vad är symptomen?