Jag har dumma frågor.

Jag jobbade också när jag hade min första psykos. Det gick...

AnnKatarin skrev: Jag jobbade också när jag hade min första psykos. Det gick...

Jamen hur? Hur är det undertiden?
Vill veta för att förstå bättre!!! :vagen

Pippi skrev:

AnnKatarin skrev: Jag jobbade också när jag hade min första psykos. Det gick...

Jamen hur? Hur är det undertiden?
Vill veta för att förstå bättre!!! :vagen

När jag jobbade och sakta gled in i en psykos så fick jag paranoia mot mina arbetskamrater. Sen blev det blev det en massa tillbakablickar hela tiden (deja vu känslor). Allt vi pratade om hade vi redan pratat om några dagar tidigare tyckte jag. Konspirationsteorierna fortsatte så till slut hamnade jag på psyk. jag tror att jag minns allt..skitjobbigt var det. Så var det för mig i alla fall. Hur går det med din Cocertamedicinering Pippi?

Pippi skrev:

AnnKatarin skrev: Jag jobbade också när jag hade min första psykos. Det gick...

Jamen hur? Hur är det undertiden?
Vill veta för att förstå bättre!!! :vagen

Jao, för mig mig kom det ju smygande. Jag jobbade på en gymnasiekola som vikarie i ämnen som inte var "mina" (jag var alltså inte behörig i dem). Jag trodde att min nedstämdhet berodde på det, att det var för svårt för mig, att jag ville vara perfekt. Men sen brakade det löst totalt...Jag blev dock tillbakadragen mot slutet. Jag fick för mig att jag hade låst in elever, att kollegor pratade om mig, att det fanns en organisation som skulle utreda om jag "dög" till att vara lärare (de ville sätta dit mig). Jag fick dolda meddelanden av en kollega. Han kunde prata om något och jag fick det till att allt var riktat mot mig och att jag var övervakad på internet. Jag hade väldigt svårt att vara ute på nätet. Jag var väldigt impulsiv och skrev en massa strunt!!! Jag fick för mig att jag hade skrivit på papper (när jag frågade rektorn om det såg han ut som en fågelholk...Hoppsan!)Eftersom jag jobbade hårt under denna period (mellan 10-12 h/dag) och dessutom pendlade 50 min med tåg enkel resa, så jag hann aldrig riktigt reflektera över hur jag mådde. En vecka efter att jag slutade blev jag inlagd och sedan släppte psykosen ganska snabbt. Jag har inte kunnat prata med mina dv kollegor hur de uppfattade mig, men jag tror att de såg mig som en skör människa som bröt ihop alldeles för ofta. Jag tror dock inte att de skulle tro att jag hade en psykos eftersom jag aldrig delgav mina idéer till dem. Det fick mina föräldrar ta när jag kom hem på kvällarna. Fråga mer om du vill...Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer....Eh....Oki! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> PS Jag visste till slut att något var fel, men jag visste inte att det var en psykos, undermedvetet tror jag att jag realitetsprövade mina idéer...

Det känns seriöst som om jag ska tappa kontrollen. Kan man känna sånt? jag vet inte vad det beror på men jag kallsvettas och är yr. Och alla ljud liksom skär i öronen. Och så RÖR allting på sig.

AnnKatarin skrev:

Pippi skrev:

AnnKatarin skrev: Jag jobbade också när jag hade min första psykos. Det gick...

Jamen hur? Hur är det undertiden?
Vill veta för att förstå bättre!!! :vagen

Jao, för mig mig kom det ju smygande. Jag jobbade på en gymnasiekola som vikarie i ämnen som inte var "mina" (jag var alltså inte behörig i dem). Jag trodde att min nedstämdhet berodde på det, att det var för svårt för mig, att jag ville vara perfekt. Men sen brakade det löst totalt...Jag blev dock tillbakadragen mot slutet. Jag fick för mig att jag hade låst in elever, att kollegor pratade om mig, att det fanns en organisation som skulle utreda om jag "dög" till att vara lärare (de ville sätta dit mig). Jag fick dolda meddelanden av en kollega. Han kunde prata om något och jag fick det till att allt var riktat mot mig och att jag var övervakad på internet. Jag hade väldigt svårt att vara ute på nätet. Jag var väldigt impulsiv och skrev en massa strunt!!! Jag fick för mig att jag hade skrivit på papper (när jag frågade rektorn om det såg han ut som en fågelholk...Hoppsan!)Eftersom jag jobbade hårt under denna period (mellan 10-12 h/dag) och dessutom pendlade 50 min med tåg enkel resa, så jag hann aldrig riktigt reflektera över hur jag mådde. En vecka efter att jag slutade blev jag inlagd och sedan släppte psykosen ganska snabbt. Jag har inte kunnat prata med mina dv kollegor hur de uppfattade mig, men jag tror att de såg mig som en skör människa som bröt ihop alldeles för ofta. Jag tror dock inte att de skulle tro att jag hade en psykos eftersom jag aldrig delgav mina idéer till dem. Det fick mina föräldrar ta när jag kom hem på kvällarna. Fråga mer om du vill...Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer....Eh....Oki! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> PS Jag visste till slut att något var fel, men jag visste inte att det var en psykos, undermedvetet tror jag att jag realitetsprövade mina idéer...

Tack, ska lista fler frågor :lol: om du ids <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->