Hej, jag undrar lite om ni kan hjälpa mig att klargöra vad jag drabbades av och om ni har några tips om hur jag kan hantera efterspelet med skammen som följt därav?
Till en början kan bara kort nämnas att jag haft fem års missbruk av cannabis, samt prövat dem felsta klassiska droger 1-5 gånger nåväl till händelsen.
Det hela börja i sommras då jag blev antagen till prestigefullt program på universitet samtidigt som min föredetta flickvän gjorde slut med mig jag efter tre års förhållande. Jag hade så mycket känslor i min kropp att jag inte visste var jag skulle ta vägen vilket ledde en rad dumma beslut som sannerligen ångrar idag, jag ökade mitt festande, mitt cannabis missbruk och blandade tabletter med tabletter med alkohol som aldrig förr. Under senare delen av sommarlovet åkte jag iväg med mina vänner på festival som blev, som en isolerad händelse, en av dem bästa upplevelserna i mitt liv. Detta p.g.a av att jag stiftade många intressanta vänner som jag tyvärr inte lyckats hålla kontakten med så bra som jag önskat samt det bästa ecstasy ruset någonsin tillsammans med att det visa sig att många kvinnor var intresserad och imponerade av mig.
Efter festivalen var jag bokstavligen manisk av lycka, jag bestämde mig att sluta med narkotika och det var här allting börja gå åt skogen. Det ska nu nämnas att det var en verklig händelse som satte igång mina vanföreställningar, nämligen att polisen börja utreda mig för narkotika-relaterad brottslighet, vilket gjorde mig helt och gav mig vanföreställningar. Jag trodde uppriktigt att polisen och psykiatrin ville spärra in mig och att dem var maskopi, jag såg civilklädda poliser och psykiatriker var jag än befann mig och detta skulle ledda till problem i samband med starten på universitet, som jag också delvis trodde var inblandade i en utredning mot mig. Detta ledde till att jag trodde att det fanns både psykiatriker och poliser i min klass, samt en dotter till en åklagare i min klass, men jag såg det som att dem bara gjorde sitt jobb och hade egentligen inget agg mot dem. Jag uppförde mig dock väldigt konstigt och påpekade subtilt hur dåliga människor jag ansåg dem vara med ett undantag under introduktion ( vill inte avslöja mig, men det var verbalt och jag bad om ursäkt några dagar senare).
Jag har sakta men säkert börjat dementera allting och insett att i stort sett allting bara funnits i min fantasi om än inte att jag tidigare utreds för narkotikahandel i min hemstad, men en sådan utredning vara inte längre än en månad och mina vanföreställningar pågick i en hel termin.( jag har aldrig i hela mitt sålt droger och det som har gett mig mest ångest under mina års bruk har varit sponsringen till organiserad kriminalitet ). Det har lett till att många i min klass tagit avstånd från mig( NO SHIT )och jag har till en viss del blivit utfryst även om det inte verkar har spritt sig fullt ut pga av en stor klass (mellan 150-300 elever).
Hur gör ni som har kommit underfund med era vanföreställningar för att hantera skammen som följt efter detta? När jag ska sova drabbas av stark oro över mitt beteende, samt att jag p.g.a det här inte presterat optimalt (långt ifrån) i skolan. Jag har funderat på att byta läroort, men det är svårt till dess att jag tagit min kandidat i vart och även om det skulle, finns en liten möjlighet som jag förstått, skulle jag inte kunna bära mig själv till att berätta detta för min mor som har sömnproblem.
Vad ska jag göra för att gå vidare med mitt liv och lyckas vända uppfattning av mig till den person som egentligen är d.v.s social, trevlig, charmig osv ( har jag fått berättat för mig) ?
Jag vill understryka att jag är på det klara med att 95% av allting som hänt endast varit i mitt huvud och att jag numera, det har successivt minskat sen November och jag känner mig idag varken övervakad eller förföljd på något sett och missbrukar inte längre sen i sommaren.
Jag tar emot alla möjliga former av tips och råd för att hantera detta, hoppas ni har tid för att ge mig respons !
Mvh Association
Författare till inlägg
