Tips och råd för att hantera Vanföreställningar

Det är typiskt att få depression efter psykos, även om du inte har haft psykos. Visst kan det kännas spännande att vara i en psykos men också skrämmande. När man landar i den grå vardagen igen, kan det vara en stor kontrast.

Hej och välkommen! Tar du några som helst mediciner och i så fall vilka?

Det kunde nog som sagts här vara bra med en samtalskontakt med någon som har tystnadsplikt. Jag kan rekommendera sjukhuskyrkan på sjukhuset på din ort. Behöver du hjälp att komma i kontakt med dem så skriv ett Pm, de har tystnadsplikt vad gäller brott som inte gäller mer än två års fängelse.

För att då är de enligt lagen tvingade att anmäla. Det är helt gratis att gå och konsultera dem. Jag fick prata med en utbildad psykolog i en fem sex år helt gratis tills jag själv avsade mig kontakten. Du kan också konsulterna en psykiatriker på närmaste klinik som har med psykiska sjukdomar att göra.

Normala gången är en remiss från vårdcentral läkare, annars uppsök närmaste psykiatrisk klinik akut om du nu skulle komma på dåliga tankar och exv bli självmordsbenägen.
Jag tror i och för sig att du med din medvetenhet kan tackla detta på ett bra sätt. Vill du komma i kontakt med mig, per telefon kontakta mig på Pm. Om det är så att du akut behöver någon att prata med, kan jag rekommendera kyrkans jourtjänst i Göteborg där jag bor. Du kan där prata med någon 24/7 om så skulle behövas och om du behöver personlig kontakt med mig, kan du skicka ett Pm till mig, så får du kontakt uppgifter.

Ha en bra dag!
Kram!
Nisse
Länk till kyrkans jourtjänst Göteborg www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=644170

Några självmordstankar har jag inte depressionen är väl snarare kopplad till mitt beteende under vanföreställningarna och att jag i och med detta saboterat mitt anseende.
Jag äter inga mediciner och tror inte jag behöver det ( hoppas jag iaf ). Jag började ta mig ur vanföreställningarna när jag började ifrågasätta rimligheten i det hela och på något se på det objektivt, d.v.s vilket faktiska,reella bevis har jag för mina tankar och därmed föll allting som ett korthus. Efter detta var det bara gå emot alla paranoida tankar och efter en vecka så upptäckte jag att jag inte haft en paranoid tanke på en heldag.
Jag måste sluta reflektera mer över mitt beteende under vanföreställningarna och fortskrida framåt eftersom detta får mig nu att må dåligt. Som en användare innan mig skrev var det mesta i mitt huvud, även om en del av min omgivning uppfatta jag inte var helt "frisk". Det är främst 2 händelser jag grämer mig över:

1. Det verbala till klasskamraten ovan
2. Ett mail till en lärare om min misstanke att jag var under utredning( LPT-utredning och narkotikabrott)

, men även alla dem mer eller mindre subtila antydningar om att folk var här p.g.a mig och inte var genuint intresserad av ämnet i fråga.

Tackar för välkomnandet !

Malin71 har nog rätt i att omgivningen märker väldigt lite av vanföreställningarna, som pågår i ens egen hjärna.
Om man talade vitt och brett om dem, så skulle det vara värre.

Du kan ju skriva här om det nu skulle vara något och det gör du ju också och jag tror nog att du har så god kontroll på dig själv att detta bara blir en episod i ditt liv och att du kan gå vidare i livet utan någon mer störning utan tvärtom, att du nu fått "smaka" på något som kan ha varit början till en psykos.

Ifråga om detta, tacklar du dina vanföreställningar på ett rätt sätt genom att verklighetspröva det vad gäller dina föreställningar, minst lika bra som Admin på den här sidan som bara har haft en psykos och ingenting mera och som jag skulle vilja betrakta som fullt återhämtad med medicinering.

Jag lyckönskar dig för att du slipper förmodligen alla typer av psykiska åkommor efter detta, då du liksom har fått en varning och slipper gå så djupt in i dig själv att du förlorar dig själv i paranoia!

Det är inte alla förunnat! :tummenupp

Har du någon i släkten som haft psykoser, som schizofreni eller bipolär? Om svaret är ja så sluta helt med droger, eftersom du kan ha en ärftlig benägenhet för att få psykoser.