Jag kan inte släppa taget men det är vad jag önskar mig. Fast jag inbillar mig att allt jag gör måste vara med tvång så är det ändå någon önskan som omedvetet styr mig till ställen där jag inte hör hemma. Jag kanske fungerar bäst under hot och tvång. Att vara sjuk är något jag önskar mig, att erkänna att mina taknar är fel. Att jag förvränger allt jag ser och hör. Hur ska jag kunna fatta ett beslut som inte innebär att jag måste ta livet av mig?
HAHAHA, MoA ringde mig igår. en mentalsköterska vid namn Helen talade. de måste vara oroliga. jag kan tala i telefonen under tvång men jag kan inte ringa. ibland önskar jag att jag hade brytit nacken istället för att "lida" av en splittrad själ. nacken syns, inte själen. det snurrar. igen och igen och igen!
