Hänsyftningsparanoia orsakas nog av förhöjd självreflektion dvs om någon pratar om något på TV, så tror man att det handlar om en själv för det mesta som händer i omgivningen handlar om en själv. Det finns något som heter ipseitetsstörning, som kan förekomma vid schizofreni och det innebär att individen flyter ihop med omgivningen och man är inte skild från den. Hänsyftningsparanoia är lite likt det fast det handlar om paranoia, men likheten är att man på sätt och vis är en del av omgivningen.
jag kan ibland sakna tiden när radion och tvn handlade om mig. det var ju en ENORM bekräftelse. men, inser också att det kan gå åt ett sämre håll med alltihop, och det är stressigt m.m
Samma sak med positiva psykoser, där man t.ex blivit utsedd att rädda världen. Många blir besvikna när sådana vanföreställningar försvinner. 25 % av psykoserna brukar vara positiva.
Admin1 skrev: det innebär att individen flyter ihop med omgivningen och man är inte skild från den.
Känner igen det där man är liksom ett med sin omgivning. Extrem stress kan som det verkar medföra detta. För mig innebär det här sinnestillståndet att man är extremt medveten om sin omgivning. Nästan som om man vore ett villebråd i öppen terräng och därmed på ett "sjukligt" sätt sänker tröskeln för medvetandet om allt i ens omgivning. För ett bytesdjur medför detta tillstånd något fördelaktig... Meditation med fokus på ökad självmedvetenhet har hjälpt mig att nästan helt bli av med detta extremt jobbiga sinnestillstånd.
