Motsats till vanföreställningar?

björk skrev: Vi hade en kille som hette Douglas i förnamn ett missbildat mongo......¨
Märkligt nog var kontakten med honom avsevärt djup, fast nu så här
efter inser jag hans mongohet..

Han var adel släkt hans far var vd han hade egen källare i sitt hus med äkta flipper spel...
Hans bror sparkade frekvent den som spelade i gumpen sedan bjöd han på oemotståndliga
häxavrål mot en session tv spels hockey....... En gång försökte 2 partners till mig klå upp
store broren..... Douglas menade ett tag att hans liv var meningslöst och ville göra sig illa.
F.ö var han med i vi i femman på tv.. Han flyttade upp en klass alltså vår pg.a.
hans smarthet... Han hette Hamilton i efternamn vi såg hemma hos honom när vi gräver guld i Usa.
Hans hund hette Scott och var en tibetansk spets eller liknande den såg ut som en räv iaf......
Vi såg när vi gräver guld i Usas sist match!

Dddduuudde skrev: ...Jag känner mig "som vanligt", allt annat också. Det är snarare att hur jag tänker på allt som har ändrats.

Jag vet inte hur gammal du är, men i 20-års åldern kan hjärnan ta ett språng in i vuxenvärlden och den kan kännas som en stor omställning.

Kommer ihåg när jag ett tag prövade att ha änglavingar (trots att jag är människa). Hade 15 par vingar och de flesta var infällda. Endast ett par var aktiva åt gången. Märkte då att jag fick liksom olika syn på världen beroende på vilka vingar jag hade. Som om jag hade färgade glasögon med olika färg, typ. Ja, svårt att förklara.

Senare förstod jag att det var olika delpersonligheter hos mig som fick olika stor betydelse. Kanske är det så hos dig, ddduuudde att din hjärna utvecklas och att det märks.

Det är väl klokt att inte vara rigid utan kunna omförhandla sina tankar.

Inwatto skrev: Jag vet inte hur gammal du är, men i 20-års åldern kan hjärnan ta ett språng in i vuxenvärlden och den kan kännas som en stor omställning.

Kommer ihåg när jag ett tag prövade att ha änglavingar (trots att jag är människa). Hade 15 par vingar och de flesta var infällda. Endast ett par var aktiva åt gången. Märkte då att jag fick liksom olika syn på världen beroende på vilka vingar jag hade. Som om jag hade färgade glasögon med olika färg, typ. Ja, svårt att förklara.

Senare förstod jag att det var olika delpersonligheter hos mig som fick olika stor betydelse. Kanske är det så hos dig, ddduuudde att din hjärna utvecklas och att det märks.

Är tyvärr närmare 30 än 20 nu <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> Föredrar att se det som sjukdom och inte utveckling, om det är vuxet att tro att ingen annan finns på riktigt och att bara jag har tankar och upplevelser så vill jag tillbaka till barndomen...

Jag undrar om det är så klokt att vilja komma tillbaka till sin barndom, till moderlivet.

Jag kallar det utveckling, du sjukdom. Nu preciserar du dig och menar att bara du har tankar och upplevelser. Det är en vanföreställning att du är ensam om det. Vi andra tänker och försöker förstå vår omvärld, vi också.