Motsats till vanföreställningar?

Nej.

Förut så hjälpte det faktiskt att va stressad, om jag typ oroade mig för nåt var det lättare att inte tänka sånt här. Nu finns det typ inget kvar som kan få mig att inte tänka på det.

Neuroleptikadimma?

Ärligt talat, jag agerar fortfarande normalt bland folk, men jag är helt säker på att jag gör det för att lura mig själv. Att folk ser och hör samma saker som jag, eller att de har tankar och känslor, känns helt löjligt.

Zoegas, vad är neuroleptikadimma?

Ju längre tiden lider står du inte i centrum, det brukar vara så i början när man är nyss insjuknad man känner det som om man själv var mitt i centrum. Då får man dessa besvär av att stå i centrum och då av alla som pratar och man upplever det som om alla vet exakt vad man gjort och vad man själv tänker på. Då har verkligen sjukdomen gått innan för skinnet på en. Det att tidningar radio TV, alla pratar om en brukar kallas för hänsyftnings paranoia
Du behöver inte söka länge, det står redan på viska vad det är <!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=6&am...;t=3859&start=30 [/url]<!-- l -->
www.psykologiguiden.se/www/pages ... gsparanoia

Kan det vara så att du upplever omgivningen, som overklig? Kallas för derealisation. Sedan kan man själv känna sig overklig och det kallas för depersonalisation. Väldigt vanligt symptom deta vid olika psykiska symptom.
Läs mer här:
[url:49ownvmx]http&#58;//www&#46;viska&#46;se/index&#46;php/sjalvhjalp/5779-overklighetskanslor[/url:49ownvmx]

Har haft båda, det här är annorlunda. Bästa sättet att beskriva det är att det är inte hur jag upplever omgivningen som förändrats, utan hur jag tänker på mina upplevelser.