Hur förhåller ni er till er sjukdom?

Märker inte så mycket av den. Tänker inte på den.

Lägger inte ned energi på det utan mera tar det som kommer och försöker chilla mestadels! Min filosofi är att mitt liv är som en film med alla människor in real life man har runt sig jämt eller tillfälligt att när det blir konstigheter pga min psykos så tänker jag på att ta det lugnt och rida ut stormen! Men är det nåt jag inte tål är människor som inte känner empati och då blir det rejäla bråk pga att jag känner mera empati än många andra och detta tillsammans med mitt bråkiga och struliga liv så vet jag att vissa människor kan förstöra andras liv för alltid för jag har själv upplevt det och sett vad människor kan gå för! Då släpper jag fram inom mörka krafter som vandrar mellan psykos och hopplöshet och sorg blandat mes uppgivenhet förtvivel hur illa och dåliga vissa människor är!

Jag känner fortfarande att hon är här och stjäl av mig fastän huset har förstärkts till ett fort. Meningslösa saker. En meningslös sjukdom. Alla sjukdomar är dåliga såklart. Men det är svårt att förhålla sig som att det inte gör något. Jag blir i vart fall väldigt arg att det är på det här viset.

Sätt upp en hemlig kamera vid ingången när du är inte hemma och se om hon går in i din lägenhet och då får fakta på bevis för att du har all rätt att va förbannad eller så kommer det ingen och du kan äntligen sätta dej ned i lugnhet och andas ut en lättnad! Vilket som det än är fixa en kamera finns billiga på blocket!

Ja det skulle vara riktigt skönt Lonely en gång för alla få klarhet! Jag ska nog köpa kameror till lägenheten. Här får det vara nu, ska ju flytta om ett par veckor. Har haft laptopen som kameraövervakning men det har inte riktigt varit bra nog. Kameror vore bäst!

Tänk om det blir likadant på nästa ställe.