Jag har passerat stadiet av kaos och fallande i mörker....jag har stabiliserats av bra mediciner, bra relationer och fysisk aktivitet. Jag famlar inte längre i blindo och bristande sjukdomsinsikt....jag kan rätt mycket och har erfarenheter jag använder mig av för att hantera mitt mående på bästa sätt jag kan. Jag överraskas inte av nya främmande symtom utan har varit med om det mesta....denna erfarenhets och kunskapsbank hjälper mig att hantera sjukdomen när den dyker upp.... Jag ÄR inte längre min sjukdom....har inte sjukdomsidentitet vilket jag hade ett tag. Möten med andra i liknande situation och respektfullt, klokt, empatiskt och kamratligt bemötande och utbyte har hjälpt mig att resa mig och gå med rak rygg. Jag facear dock inte alla situationer än....klassåterträffen med massa lyckade människor som lever de liv jag skulle vilja leva pallar jag inte....fet, misslyckad, meningslös, utsiktslöst i det sammanhanget. Men jag har ett bra liv, behöver inte utsätta mig för klassåterträff även om nästan hela bunten är bra människor. Men palla....mitt misslyckande blir så tydligt i det ljuset.
