- Inlägg: 52868
Hur blev ni av med paranoian? Vad var till bäst hjälp?
aspie skrev:
Menar du att dina paranoida tankar är destruktiva. Så brukar de vara hos de flesta.Jocke skrev: Nä, dem känns destruktiva! Men jag kommer inte i kontakt med mitt andra jag! Jag tror min väg är den rätta! Dvs antivåldets!
Vad menar du med att du kommer inte i kontakt med ditt andra jag? Har du "multiple personality", dissociation. Brukar du isolera den paranoida sidopersonen och på detta sätt bli av med paranoian när du intalar dig själv att tro på det goda? Ja, du har rätt att antivåldets väg är den rätta. Men hur håller du i schack den paranoida lilla djävulen som har en annan åsikt?
Jag har liknande problem. Någon gång mår jag ganska dåligt på grund av att jag tänker att människor menar illa. Men sen bestämmer jag mig att jag struntar i det, jag tror bara på det goda. Men paranoian finns ändå kvar någonstans och kan dyka upp ett tu tre.
- aspie
Mina paranoida tankar kolliderar med med dem konstruktiva tankarna, resultatet blir ofta en "misch-masch" alltså en självhävdelse eller en kompromiss!
Jag har inte MPD, men däremot tror jag mina röster vill förstärka negativa symptom, speciellt när jag är orolig och kanske behöver extra vänlighet. Men jag vet nu, att därifrån får jag inte den hjälpen!
Det gör att jag blir oförsonlig i min kamp att ta bort dem skadliga effekterna eller neutralisera dem. För om ngn vill mig ngt illa, då bör dem ha jäkligt goda skäl för det, då bör dem helst uttala det "frankly"!
Annars är jag själv ute på djupt vatten!
Vars är världen på väg?
På vilket sätt förstärker dina röster de negativa symptomen? Blir du mera tillbakadragen?Jocke skrev: ... tror jag mina röster vill förstärka negativa symptom, speciellt när jag är orolig och kanske behöver extra vänlighet. Men jag vet nu, att därifrån får jag inte den hjälpen!
Det innebär att min sk oro förbytts till en ingen mans land, där dem viktiga personerna utesluts ur ens sk sociala sfär! Det är faktiskt en enorm smärta som uppdagas, om ngt elementärt i ens liv rubbas.
Missförstå inte, det är nog troligen inte aspergers? Utan det är om ens sociala struktur rubbas, exempelvis datavirus, eller en krasch. Och att man har ingen möjlighet, att själv åtgärda felet inom rimlig tid!
Men jag bygger inte upp mitt liv på enstaka personer, utan det blir så att flera liksom integreras i en helhet, där man kan säga en sak till en person, och en annan till nästa person. Det handlar om flexibilitet.
Men tyvärr är inte alla kapabla till den växlingen, när man väljer sina ord beroende på person. En del tar det som ett angrepp på deras person, vilket inte är min mening, utan jag anser att social samförstånd är viktig!
Vars är världen på väg?
Jag läste just i en bok om "Early psychosis" att tillbakadragenheten kan fungera helt positivt i vissa fall.Jocke skrev: Ja, man blir väldigt isolerad! Man törs inte berätta för vissa personer, hur man egentligen mår! Men man blir bara tillbakadragen gentemot vissa. Förstärkandet innebär att den skapar en som jag kallar "status quo-smärtan!
Det innebär att min sk oro förbytts till en ingen mans land, där dem viktiga personerna utesluts ur ens sk sociala sfär! Det är faktiskt en enorm smärta som uppdagas, om ngt elementärt i ens liv rubbas.
Missförstå inte, det är nog troligen inte aspergers? Utan det är om ens sociala struktur rubbas, exempelvis datavirus, eller en krasch. Och att man har ingen möjlighet, att själv åtgärda felet inom rimlig tid!
Utan dem vill tränga igenom, vilket man inte skall göra när intialskedet inleds(psykos).
Vars är världen på väg?