När jag en kortare tid använde antidepressivat Aurorix, så fick jag paranoia. När jag gick på stan så trodde jag att folk på stan som pratade, pratade om mig. Jag frågade mig själv vad för bevis jag hade och jag kom fram till att jag hade inga bevis alls för det och att jag bara inbillade mig det hela. Efter ett par veckor så försvann besvären. Om man försöker att tänka annorlunda och vara kritisk så kan paranoian mildras.
Jag valde biografiskrivande eftersom det var det närmaste till vad jag gör när jag försöker bli av med paranoia. Jag försöker sätta det i perspektiv och kritisera det själv, antingen ringer jag en kompis och berättar att jag är nojjig för att intala mig själv eller skriver i olika forum.
Annars har lugnande hjälpt mig. Jag har ju ingen allvarlig paranoia eftersom den inte är psykotisk, men att ta en tablett när det kör i igång i huvudet brukar också hjälpa.
Det är inte något som jag en gång för alla blivit av med.
Att isolera sig och minimera kontakten till bara några få tycker jag hjälper och naturligtvis, att sköta medicineringen noga.
