Min första och andra psykos i kronologisk ordning

Jag tänkte på ett specielt sätt där jag "kände" väldigt mycket om folk utan att ha bevis för det. Något jag slutat med nu. Ett exempel är som följer. Jag var på en bar igår. Där hörde jag en kille viska och jag trodde att jag visste vad han viskade om för ämne. Förr hade jag sagt jag känner det. Det måste vara så. Han viskade om mig. Nu säger jag. Det kan ha varit så. Det kan också inte ha varit så. Jag tror inte han viskade om mig.

Hur som helst så fick jag som jag tidigare skrivit om ett paranoidt anfall. Jag hade varit paranoid länge och det var ett utslag av de paranoida tankar jag haft. Jag hade inga bevis för att jag var i fara som skulle godtas av vården och polisen, trots det trodde jag att jag var i fara för att en kille kaxat med mig under kvällen och vad jag trodde hotat mig. Han hade inte sagt något direkt utan jag trodde att han insinuerat massa saker. Men jag hade inga bevis som skulle godtas av vården och polisen för att jag var i fara. Det var snarare något jag felaktigt "kände", dvs. jag trodde att det fanns en konspiration som var ute efter mitt liv som den där killen var en del av utan att ha några bevis som skulle godtas av vården och polisen för att det var så.

Sedan kom psykosen. Psykosen var egentligen att jag började agera och fullt ut tro på de psykotiska tankar jag haft sen tidigare. Jag var verkligen helt övertygad om att mina psykotiska tankar stämmde och att jag kunde "känna saker" ingen annan kunde känna. Nu vet jag att jag inte kan "känna saker" ingen annan kan känna utan att jag bara antog saker som var felaktiga.

Mina vanföreställningar var iaf:

Att jag var förföljd av en konspiration som leddes av min exflickvän och vars mål var att döda mig.

Jag hade inga bevis som skulle godtas av polisen och vården för detta utan det var bara något jag "känt" mig fram till. Dvs. jag "kände" när jag såg på folk att de konspirerade mot mig. Jag hade inga bevis som skulle godtas av polisen och vården utan jag bara tittade på folk som jag trodde konspirerade mot mig, de såg arga ut, och jag antog att de just konspirerade mot mig. Jag hade alltså inget bevis som skulle godtas av polisen och vården för detta.

Jag läste in massa saker man inte kan läsa in i andras ansiktsuttryck, saker man inte kan läsa in. En gubbe som jag trodde konspirerade mot mig t.ex. såg surt på mig då jag körde förbi i min bil. Jag antog att han ville döda mig p.g.a. det. En koppling man alltså inte kan göra. Han ville nog slåss, men han ville inte döda mig.

Kan du idag ta avstånd från dina tankar då du var psykotisk eller tror du fortfarande på dom än idag?

Jag tar avstånd från dem. De känns väldigt främmande idag egentligen...

Men de kan ju komma tillbaka... särskilt de paranoida tankarna. Därför frågar jag alltid mig själv om jag har några bevis för en paranoid tanke som skulle godtas av vården och polisen. Om jag inte har det utgår jag från att det är en paranoid vanföreställning och att jag är trygg. Men jag skulle ju kunna sluta tro på den här tesen och tro på de paranoida tankarna jag faktiskt har. Då skulle jag bli psykotisk. Det är nog det troligaste sättet jag skulle bli psykotisk på.

Jag skrev lite om min exflickvän och hur tankar om henne utlöste min psykos och kan ju fördjupa mig lite i detta.

Det började med att vi var tillsammans och allt var bra. Sen gjorde vi slut och hon var väldigt bitchig då. Men det var väl inte bara hennes fel. Jag fick för mig att hon var ute efter mitt liv och ledde en konspiration som många på mitt gamla program var en del av. Rena vanföreställningar som kom långsamt med andra ord.

Jag trodde:

Att hon var ute efter mitt liv och ledde en konspiration som ville mörda mig - så var det inte.

Att hon var enormt tränad i psykologi och gjorde allt i hennes makt för att kuva mig genom att lura mig att bli kär i henne för att sen vara elak. Så var det inte.

Att hon var ett ont monster som mördade folk - så var det inte.