75% bippo-depp!!

Nu börjar det gå upp ett ljus för mig. Förstår plötsligt varför jag kanske är Viskas svarta suicid-får.

Jag håller på att läsa en nyutgiven bok om Bipolaritet (Bipoläroboken), och där står om Bipolär II att 75% av ens sjukdomstid består av depression. Dessemellan kommer toppar av hypo. Sjuttiofem procent... det är inte lite det!!

Inte undra på att livet känns för jävligt för det mesta!

Och när man inte kan äta anti-depp känns det som att slå huvudet i väggen, om och om igen.

Den primära "åkomman" är i regel gråsvart.
Hos mig 80% av mina 100%.
Dock har jag varit extremt :!: hyper igår och idag.
Varför månne? <!-- s:o --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_surprised.gif" alt="" title="Surprised" /><!-- s:o -->

Litium måste väl vara ett alternativ om man blir manisk
av antidepressiva?

Jovisst, Geta, men jag är lite osäker på Litium. Dels på grund av biverkningar, men också för att Litium tydligen verkar mest lämpad om man är mer manisk än deprimerad. Om man har tyngdpunkt åt det deppiga hållet, är inte Litium det bästa. Således verkar det enligt boken som om Litium är det främsta valet vid Bipolär 1, medan kanske Lamictal är bättre vid bippo II.

Jag läste i boken hur man ska trappa in Lamictal, och eftersom jag hade hemma sedan tidigare försök, har jag börjat sätta in det på eget bevåg. Ska träffa läkaren den 6/11 och tar upp det med henne då, men jag tror att hon bara blir nöjd. Hon har nyligen föreslagit ett nytt försök med Lamictal, men då sa jag nej. Men efter vad jag läst i boken tycker jag att det kan vara värt ett försök.

Libelulle!

Vem har skrivit boken, skulle gärna läsa denna!