Saknar....

  • Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
18 år 3 månader sedan #32281 av
Svar från i ämnet Saknar....
:lol: .?
Är det kommunerna som har psykiska handikapp ?
Lite annorlunda formulering, men förstår hur det ska vara.
Mer
18 år 3 månader sedan #32282 av Fantasio
Svar från Fantasio i ämnet Saknar....
Tja, RSMH finns på många orter. Inte för att jag blivit hjälpt (ingen kritik mot dem, det är mitt fel), men det är jag det. De har massor med aktiviteter och folket där har erfarenhet av olika problem. Det kan vara en väg att hitta tillbaka till sitt gamla jag och komma igång med olika saker. Jag tror det var på Viksa jag läste att nån tyckte att sjukdomen kan vara något positivt att ha med sig i livet, en erfarenhet. Med den inställningen kan man komma långt. Nog för att medicinering kan vara jobbig, men det primära målet måste vara att må bättre, inte hur man lyckas.
Mer
18 år 3 månader sedan #32283 av Nissegossen
Svar från Nissegossen i ämnet Saknar....
Jag vet inte varför jag ännu inte har fått mitt svar på min förfrågan om det går bra att publicera den texten jag skrivit, så jag går över ett annat perspektiv, så får den andra komma senare.

Detta för att ligger i tiden och det verkar som om tiden bara rinner iväg här.
Det har med psykiatrisamordningen att göra. Det står som så förtjänstfullt Admin talar om nedanför det aktuella forumet.
Där kan ni gå in och se vad de vill. Alla brukarorganisationer måste ta tillfället i akt och få sina medlemmar aktiva.

Sammankalla alla ni känner och gå samman i er förening. Där talar ni först om vad ni själva vill skall göras inom psykiatrin överhuvudtaget, lyssna argumentera´om det tills ni kommer till samsyn.

Detta är en unik chans vi funktionshindrade har. Mig veterligt har det aldrig varit så upplagt för att på verka politiken vad gäller Psykiatri vårdens utformning i framtiden.

Där kan ni tala om som Fredrik sade; Men ingen talade överhuvudtaget med mig ifrågan, om hur mår du?

Tala om hur ni vill ha bemötandet från läkare och vårdpersonal.

Tala om precis allt om hur ni som brukare vill ha gjort för att det skall ske en sammansatt syn på hur vi vill ha det, som makthavarna kan acceptera.

Bjud in företrädare för politiker,polis, skola, omsorg, journalister, ja alla ni kan tänka er, för en dialog på ett vettigt sett med dem ni bjuder in för det finns så många fördomar, även bland oss brukare.

Lyssna på varandra prata er tillsammans och förfärdiga något som är matnyttigt som alla kan skriva under på.

Underteckna med samtliga namn och skicka in det ni kommit fram till psykiatrisamordningen.

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
18 år 3 månader sedan #32288 av Sofie
Svar från Sofie i ämnet Saknar....
Anki,

Känner igen det du beskriver, en slags orkeslöshet, initiativlöshet och en enorm trötthet? Håller med Isa-Alise. Ta små steg i taget. Var snäll mot dig själv och ge dig själv beröm när du uppnår små delmål på vägen. Tillåt dig själv att vila när du behöver vila. (Vad jag fick höra när jag skrev ett annat inlägg).

Vet inte om det kan vara till någon tröst att veta att du är inte ensam om tankarna kring vad medicinen egentligen gör för nytta? Vi är många här som äter liknande mediciner.

Sjäv har jag prövat flera år utan mediciner, men kom till en sådan kris med psykotiska inslag att jag fick sjukdomsinsikt och började till slut följa de rekommendationer jag fick av läkaren. Insjuknade egentligen i sena tonår/ 20 års åldern. Medicinerade mellan 20 och 23 cirka uppehåll i 4-5 år och insatt på nuvarande medicinering från 29 års ålder. Jag är inställd på att detta är en livslång och nödvändig medicinering. Trots allt mår jag bättre, är mer stabil. Som en vän till mig sa, priset man får betala för minskad ångest är en ökad trötthet.

Ta hand om dig. Hoppas du finner din väg och får balans på sömn, sysselsättning, fritid, vänner, mat, motion och allt annat som gör livet innehållsrikt.

*kram*

/Sofie
Mer
18 år 3 månader sedan #32297 av Anki
Svar från Anki i ämnet Skadan...
Fredrik, vad menar du att skadan redan var skedd när du slutade?
Mer
18 år 3 månader sedan #32299 av Anki
Svar från Anki i ämnet Medicinering...
Sofie, tack för dina ord. På de flesta verkar det vara en livslång medicinering.
Jag hoppas och tror att man kan sluta. Kanske naivt...men man måste ju pröva.

Kan ju inte ha det så här AVSTÄNGT hela livet eller förändras biverkningarna
med tiden? Vill så gärna ha tillbaka motion, sysselsättning, mat och lite LIVSGLÄDJE.

Kram
Anki