Jag hade aldrig kommit så långt som att erkänna för mig själv att mina "vänner" är halluinerade om jag inte råkat snubbla in här mer eller mindre av misstag. Att det bara är jag som hör och ser dem har varit och är ännu ett jobbigt och känsligt ämne som jag knappt kan prata med psykologen om. Men Viska har hjälpt mig att se att jag inte är ensam och ger mig kunskap om sådant jag inte vågar fråga någom irl. Inte än iaf.
Jag älskar viska. Ni stöttar alltid (nästan - vissa har genom åren stört sig på att jag skriver här fast jag inte hade någon psykossjukdom diagnostiserad). Jag har fått mycket hjälp när jag haft kriser.
Jag känner mej mindre bisarr sen jag blev medlem här. Här har jag kunnat läsa om andra människor som haft psykotiska upplevelser väldigt liknande mina. Jag är alltså inte så himla unik som jag trodde, och det är skönt att veta.
