Anonym eller inte

Geta, en medlem såg en bild du tagit från ditt fönster o visste var den tagits. Det gör du inte om, va?

Jag har skrivit mitt fulla namn här. Och alla vet jag bor i Karlstad.

Amandara

Vi människor är unika och ändå inte. Det jag upplevt av psykisk sjukdom, som är tabu i andra sammanhang, har andra här upplevt lika. Lika och olika men mest lika. Jag håller mig anonym men på min blogg lägger jag upp bilder på mig själv. Jag står för vem jag är psykisk ohälsa är inget hokus pokus det är en sjukdom som alla andra. Någon vet vem jag är till namn och telefonnummer. Har skickat sms baserat på vad jag skrivit på viska. Anonymt. Jävligt irriterande att den personen ville att jag skulle anförtro mig åt den om hur jag mådde kände och att den saftigt skulle vara anonym. Fult gjort. Vi är inte incognito. Viska är en röst i etern....

Eftersom jag är öppen vet de flesta vem jag är. När en liten pojke säger Hej Nissegossen, han var nog inte skrivkunnig 5 år eller under vet som sagt de flesta här vem jag är.

Jag har lagt upp några bilder av mig själv, och man kan läsa sig till storstadspsykiatri här och där. Och jag har skrivit rätt mycket om mig själv, men utan att ge detaljinformation, jag är lite försiktig, som man bör vara nuförtiden.

Ja, jag har ju Skypat med Issa/Magnus, samt haft någon annan kontakt.

att vara anonym gör det nog möjligt att hjälpa varandra, kanske hade blivit för spot-on om allt skulle vara social media?

Jag har som sagt haft vanföreställning om min komet som kanske inte är en vanföreställning utan kan vara på riktigt. I alla fall, hade sådan ångest och vanföreställning för flera år sedan om att jag fick se i mitt inre att myndigheterna här i stan skulle spärra av hela området/stan här runt jag bor för att säkra hela området på grund av mig - som om allt handlade om mig på grund av Aliens, komet och sånt. Kände mig jättekändis då men det kändes inte alls bra. En anledning också varför jag vill vara anonym.