Att inte bli tagen på allvar

Kanske är det också en okunskap av dom vårdande hur dåligt man kan må. Det är ju bara vi som varit riktigt sjuka som vet hur det är att må riktigt dåligt.
Om någon kommer in med fysiska smärtor så vet ju alla att det gör väldigt ont, för fysisk smärta har ju dom flesta upplevt.
Men det är inte så många som mått så dåligt så man överväger självmord. Det är väl den okunskapen som leder till att man skickar hem en människa som tidigare pratat om självmord. Men blotta tanken på att man väljer ett yrke inom psykiatrin borde ju vara att man vill hjälpa folk som mår dåligt. Eller är det för egen terapi som man väljer ett yrke inom psykiatrin?

Hej Fredrik! Nog är det så att det finns de som tar jobbet för att de själva har psykiska problem.
Förr brukade jag säga, att det finns två sorters anställda inom psykiatrin; Plitar som tryckte ned och de som var genomgoa människor som ville väl.

Det finns fler chatteringar har jag märkt, det är inte så svart och vitt som jag då befarade. Men visst, det finns till och med överläkare som vårdats på psykiatriskt sjukhus för sina besvär.

Många som tagit jobb där, tar det för att komma underfund med sig själva och söka en lösning på sina egna psykiska problem.

Jag tror det vore bra om det kom in mer brukare i psykiatrin. Brukare som var invoverade på något sätt. Som kunde komma med råd till läkarna att rätt kunna tyda signalerna.
Men det är väl på gång? Det är väl mer vanligt nu förtiden med föreningar med brukare i? Jag tror att människor inom psykiatrin har mycket att lära av oss som mått dåligt.

Jag saknar Svullo!!

Hej Jennynen! Du är en av de "genomgoa" och tycker absolut att du skall jobba med de som är psykiskt sjuka. Du har en insikt om hur det är att vara dålig. Kanske det du varit med om, gjort att du valt denna inriktning på ditt yrkesval.

Men det är inget fel i det, snarare det att du redan jobbat så gott som färdigt med dig själv kommer att göra dig till en ovärderlig tillgång inom ditt gebit.

Jag menar nu de som jobbar på psyket som tar jobbet för att de inte kommer in någon annanstans, du vet ju att intelligens är oberoende av empati, så därför kunde Mengele i nazityskland göra som han gjorde.
Faktiskt är det de som jobbar inom psykiatrin som är direkt olämpliga att aebeta med det de gör. Jag vill kalla dem psykopater.

Det finns översittare överallt men inom psykiatrin är det extra allvarligt, för vem tror en patient som är dålig jämfört med en vårdare?

Fredrik 20:52,

Det är många som drar paraleller med sig själva om att må lite dåligt, så där som man gör lite gemene man ibland. Och då tror dom att det inte går att må sämre, det är där felet ligger.
För att kunna se saker djupare måste det finnas kunskap och ingen falsk sådan som det kryllar av idag.
Det är då misstagen görs och sådant som inte får hända händer. Någon blir mördad eller skadad eller så tar någon sitt liv bara för att vården inte ser på djupet och kan se människan och tolka dennes innersta tankar.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att bristerna i psykiatrin har många olika orsaker och det är inte alltid psykiatrin själv rår över det hela. Psykiatri är ingen exakt vetenskap och mycket kunskap om psykiska sjukdomar saknas. Behandlingarna och läkemedlen som finns hjälper inte heller alla utan kanske max 75 % och ibland ännu färre. Om antidepressiva gav effekt hos alla skulle nog många självmord kunna undvikas.

Mycket av kritiken mot psykiatrin berör egentligen bemötandet. Det tyder på att psykiatrin borde jobba mer med sådana frågor för att bli bättre på det. Det borde kunna gå att förbättra något tycker man. Men psykiatrin har nog kvar en del gamla attityder från mentalsjukhusens tid och det kanske tar tid att göra upp med en gammal kultur.

Att bli tagen på allvar kan vara svårt om man har schizofreni. T.ex. är då hjärt-kärlsjukdomar och diabetes vanliga, men de upptäcks inte alltid eftersom symptom på kroppsliga sjukdomar kan avfärdas som psykiska. Här är det nog inte psykiatrin som syndar utan vårdcentralerna som har hand om den kroppsliga vården. Vid schizofreni är medellivslängden 10-15 år kortare huvudsakligen beroende på hjärtkärlsjukdomar. Här behövs en förbättrad vård för att rädda liv och det är viktigare egentligen än att satsa på psykiatrin.