vitsen med en välfärdsstat är ju att den SKA kosta, att det SKA få kosta och att vi alla hjälps åt att betala det. så fort man börjar prata om välfärdsstaten i termer av summor och kostnader försvinner själva vitsen med det.
det känns som att många idag, särskilt politiker, har fått för sig att det går att styra ett samhälle nästan gratis, att det ska fixa sig självt utan några pengar. antingen har man en välfärdsstat som fungerar och som ger människor trygghet och självkänsla, och det är något som kostar, och det kostar mycket, men jag anser att det är värt det. eller så rustar vi ner hela skiten och låter armbågarna bestämma. det är billigare men hur fint är det egentligen?
