5 miljarder till psykiatrin

Ja dom gör ju inget dåligt jobb i alla fall. Men om jag skulle bestämma skulle jag vilja ha mer av mänsklighet.
Jag vill ha mer av att vi bryr oss mer om varandra än vad som förekommer idag. Jag vill att samhället skall genomsyras av förståelse. Det känns inte som det gör det nu i Sverige. Vi har väl förmodligen det bästa skyddsnätet i världen, men jag känner ingen stöttning någonstans ifrån, ingen peppning.
Det är precis som om det bara skulle räcka med att jag får pengar. Men även om jag får 11000 kr i månaden i sjukpenning så mår jag ändå inte bra. Det är inte att leva för mig.
Snarare är det väl så att pengarna gör att jag blir passiv. Det finns ju inget att kämpa för när man ändå får pengar utan att ta sig till något.
Steget till att försöka försörja sig själv blir ju bara ännu jobbigare.
Jag skulle vilja ha mer av stöttning för att komma tillbaka till egen försörjning
Inte ens från försäkringskassan känner jag någon stöttning. Och det är väl det som är deras uppgift. Självklart skulle kontakten med försäkringskassan vara tätare, dom skulle hört av sig oftare och fråga hur man mår. Om man kunde tänka sig att hoppa på en praktikplats några timmar i veckan för att påbörja en rehabilitering och känna lite delaktighet. Men ingen hör av sig.

Lugn dom kommer höra av sig till dig snart när du ska ha den 65 % iga sjukersättningen istället för sjukpenning.

Hej! Jag vill absolut inte att pengar ska var en anledning till att jag vill bli frisk! Att vara fattig och få oroa sig för ekonomin är inte en bra grund till att börja må bättre! Det vet jag, för det har jag fått göra. Jag har definitivt inte behövt några materiella piskor till att vilja må bra. Nu har jag fått det bra ställt ekonomiskt och det ger mig ett lugn. Jag behöver inte längre oroa mig för ekonomin. Nu kan jag istället koncentrera mig på det som är väsentligt i mitt liv. Till att bygga upp mig själv istället! Och det är också ett arbete. Ett inre arbete kan man säga.
Jag vill bli frisk och lära mig älska mig själv för den jag är. Jag vill inte bli frisk för att få bra ekonomi. Och när jag är frisk så lär jag ändå bli utkastad ur systemet eller hur? Jag kan ju inte gå sjukskriven när jag är frisk? Så att skaffa mig ett yrke och något jag kan leva på är också viktigt. Även för att jag ska kunna känna att jag kan stå på egna ben. Så är det för mig iallafall!

Helt klart att pykiatrin behöver mer pengar från regeringen.....vi som behöver psykatrisk vård lider verkligen av dom brister som finns inom den psykiatriskenvården....det är bra att den nuvarande regeringen vill satsa på psykiatrin.....Ett politiskparti som jag hatar som pesten är de [color=red:1nz0566g]blodtörstiga [/color:1nz0566g]moderaterna....varje gång dom får makten så skjuter statskulden i höjden, de fattiga blir fattigare och de rika blir rikare så har det varit varenda gång dessa kapitalister kommit till makten...
Nu är jag inte här för att göra reklam för ett visst politisktparti...men Gud vet vad moderaterna tänker göra med lilla sverige när dom får makten !!!

mvh Orolige Clint

Nej, det är nog sant. Man mår väl inte bättre för att man får en ekonomisk piska på sig....det gör man inte.
Men måste det inte finnas något att sträva efter? Ett tydligt mål man kan röra sig mot?
Om man tjänar samma pengar när man jobbar som när man är sjuk, blir det inte fel då?
Eller är jag för pengafixerad?

Det är inte många med schizofreni som känar på att vara sjuka snarare tvärtom.
De som blivit sjuka sent och hunnit arbeta upp sig till sjukpenning har det lite bättre.