5 miljarder till psykiatrin

Fredrik skrev: Ja dom gör ju inget dåligt jobb i alla fall. Men om jag skulle bestämma skulle jag vilja ha mer av mänsklighet.
Jag vill ha mer av att vi bryr oss mer om varandra än vad som förekommer idag. Jag vill att samhället skall genomsyras av förståelse. Det känns inte som det gör det nu i Sverige. Vi har väl förmodligen det bästa skyddsnätet i världen, men jag känner ingen stöttning någonstans ifrån, ingen peppning.
Det är precis som om det bara skulle räcka med att jag får pengar. Men även om jag får 11000 kr i månaden i sjukpenning så mår jag ändå inte bra. Det är inte att leva för mig.
Snarare är det väl så att pengarna gör att jag blir passiv. Det finns ju inget att kämpa för när man ändå får pengar utan att ta sig till något.
Steget till att försöka försörja sig själv blir ju bara ännu jobbigare.
Jag skulle vilja ha mer av stöttning för att komma tillbaka till egen försörjning
Inte ens från försäkringskassan känner jag någon stöttning. Och det är väl det som är deras uppgift. Självklart skulle kontakten med försäkringskassan vara tätare, dom skulle hört av sig oftare och fråga hur man mår. Om man kunde tänka sig att hoppa på en praktikplats några timmar i veckan för att påbörja en rehabilitering och känna lite delaktighet. Men ingen hör av sig.

Det finns en del medmänsklighet redan i vården, men man måste nog ordna det själv. Personligt ombud är en sådan kontakt, som kan vara behjälplig med att ordna praktik mm. Det finns också kontaktpersoner man kan få för mänsklig kontakt enbart och umgänge.

Om du vill ha arbetsrehabilitering kan du kontakta Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen Rehab. Nissegossen kanske vet exakt hur man skall göra, eftersom han har ju nyligen gjort arbetspraktik.

Det är ingen större fara, ville bara delge min syn på hur jag önskar det skulle varit. Önskar mer stöd speciellt från försäkringskassan.

mvh Fredrik

Admin och Fredrik! Kan faktiskt inte säga hur jag gick tillväga. Det kan ha varit personligt ombud eller min psykolog som också brukade vara på det ställe som arbetsrehab var på som tipsade mig.

Men klart är att du måste tala med läkare om han anser dig kapabel till ett arbete.

Sedan går det genom försäkringskassan.
Först gör man en bedömning + tester på arb rehab för att göra en första bedömning. När man gjort det så försöker man få till stånd en praktik plats. (Skaffade min själv). Därefter blir det praktik i 6 mån.
Skulle arbetsgivaren vilja ha dig efter det, så skriver försäkringskassan kontrakt med arbetsgivaren på ett år.

Då får man alltså lönebidragsanställning.

Har fått klart för mig att det är gången, tar man anställning utan att följa reglerna får man skylla sig själv. Då säger försäkringskassan by, by, om man inte klarar av det, då återstår socialbidrag.

Ja, jag ringde försäkringskassan för ett tag sedan och nämnde att jag vill börja en rehabilitering. Men där fick jag svaret att det inte var så enkelt. Det är läkaren som gör bedömingen tydligen om jag är aktuell för rehabilitering. Det känns konstigt tycker jag, precis som om försäkringskassan inte vill ha sin egen roll på något sätt.
Jag tycker dom visar alldeles för stor respekt på något sätt. Dom borde löpande höra av sig med jämna mellanrum och stämma av hur läget är tycker jag.
Det är ju deras pengar jag lever av också ju. Om jag kännt mig väldigt dålig med jobbiga symptom så hade det ju varit skönt för bägge parter att veta om det. jag förstår inte vad dom förlorar på att höra av sig oftare till mig??

Hej Fredrik! Du måste själv stå på dig! Det kommer ingenting från någon om inte du själv, eller med hjälp av personligt ombud gör någonting!

Ja, nu kommer det nog att lösa sig i och med att jag fick en kontaktperson. Jag tar upp det med honom bara. Jag vet att det är mycket upp till mig Nissegossen. Men var finns stödet och uppbackningen? Här inne finns det i alla fall gott om det. Önskar att övriga samhället också kunde visa upp ett sådant stöd.