Hur kan ni nöja er med ett liv med psykiatri?

Tror att det tog 4-5 år innan jag vågade/ville öppna mig inför psykiatrin och säga att jag hade varit med om en trafikolycka och miste min mjälte när jag var 5 år gammal. Tror inte att dom visste så mycket om mig när jag var på mentalsjukhuset, år 1990-1992 för jag var rätt så hemlighetsfull av mig. :tänk

Nissegossen skrev: Det är så vännen att om du inte förstår, eller inte tror att du är sjuk, ja, då kallas det att sakna sjukdomsinsikt och det är faktiskt så att om du tror att du är frisk, så saknar du sjukdomsinsikt och det är ytterligare ett tecken på att du är sjuk

Men inte tror du på det där själv?

Enda anledningen till att psykiatrin får fortsätta finnas är att det förvridna tänkande som du beskriver bara drabbar en minoritet. Det är bekvämt för majoriteten att vissa människor drogas ned och blir inlåsta. Ingen skulle själv vilja vara med om det men så länge det drabbar någon annan så är det reko. Jag är normal, andra är det inte.

Jag har hatat psykiatrin hela livet, det är därför jag gått i krig med dem. Barnsligt kanske. Vill bevisa att de har fel men hela deras ideologi går ut på att de inte KAN ha fel. Deras makt är total. De är anledningen till att jag måste flytta utomlands. Har förklarat för dem att jag INTE hör röster men de bara stirrar på mig när jag säger så. "Vi har förstått att du hör en del röster". Hatar hela jävla systemet. Hur i helvete kan jag ha en sjukdom som jag inte känner av?

Jag tänker flytta utomlands. Så nej, jag nöjer mig INTE med ett liv med psykiatri.

Lycka till då! Men man kan inte flytta ifrån sig själv! Blir lika illa var du än hamnar!!

Ja, jag inser att det behövs ett annat tänkande av den enskilde individen för att kunna leva ett någorlunda värdigt liv. Det är ju så att det inte bara är de som jobbar med dig inom bl. a. socialpsykiatrin, som har rätt till information om dig.

Att totala främlingar får insyn i ens sätt att tänka och leva med en diagnos borde inte vara möjligt egentligen, men dem säger att dem måste ha information för att kunna bedöma helheten. Jag känner hur infekterat det är, när personalen själva som arbetar mest med en försvarar rätten till information för de som bara är med i systemet ibland, dvs vikarier.

Ja, man måste ju göra allt för att vikarierna ska orka stanna kvar i det system där dem får jobba ofta med väldigt obekväma tider. Jag vet inte om jag måste acceptera detta system, för det är ju en slags hjärntvätt, man får bara den vård som erbjuds och om man inte accepterar det så får man ingen hjälp alls.

Om man inte vill ha hjälp av psykiatrin, så måste man satsa på självhjälp och försöka bli friskare den vägen. Läsa självhjälpsböcker och försöka minska symptomen. Vad tycker dina föräldrar och syskon om din hälsa?

Träffar läkaren en gång per år, och sjuksköterskan var 2:e vecka för risperdal injektion 37,5mg. Hade gärna sett ett lite mer intresse från deras sida men jag vet inte vad jag behöver hjälp med egentligen. Klarar mig tämligen bra på min medicinering . Tycker det blir lite tråkigt om dagarna när man inte vet vad man ska göra, försöker träna och gå långa promenader och måla tavlor, man får nöja sig med det som erbjuds helt enkelt.