Vad tycker ni om självinläggning?

Jag är ju med i Peer nätverket här i stan. Har genom det uppdraget att vara Peer representant i arbetsgruppen för gemensam psykiatri. På prov införs självinläggning för gruppen med självskadebeteende. Man har sett att antalet vårddagar blir färre när personer söker tidigare vilket de kanske gör med självinläggning....innan folk hinner bli riktigt sjuka. Vad tror ni om detta? Alla synpunkter, infallsvinklar, tankar efterlyser jag. Finns det andra bra sätt att organisera psykiatrin på? Hur vill ni ha det om ni får välja? Gäller såväl regionen som kommunen.... BST, kommunala sysselsättningsverksamheter, mobila team, kontaktpersoner, läkare, arbetsterapeuter, psykoterapeuter, psykologer, tvångsvård, inläggningar....you nämen it. Brainstorma....Vad tycker ni? Hur ska det vara?

Skeptisk till praktiken men för mer individualiserad vård.

Har det inte varit så att man undvikit att lägga in patienter med självskadebeteende tidigare.

Hur tänker du om hur den individualiserade vården skulle se ut? Vilka skulle man få träffa? Hur skulle det funka med inläggning kontra mer vård och stöd i hemmet med tex nära kontakt med kontaktperson, mobila team och boendestöd? Hur skulle det kunna se ut? Recovery collage? Vilka sysselsättningsverksamheter ska finnas?

När jag var inlagd sa läkaren att jag får lägga in mig om jag tyckte det själv. Det försökte jag med men då var det fullt och det är alltid fullt. Begränsad plats och inte tillräckligt svår sjukdom, det var motivationen.

Var en artikel för nått år sen med en tjej med borderline som sa att det skulle ta bort rädslan om psykiatrin var mer välkomnande och inte någon jävla dörrvakt. Dom kan väl inte avgöra på ett möte om du är i för dåligt skick eller inte?

Ska det finnas självinläggning måste de väl bereda plats tycker jag. Så man inte blir sviken där liksom. När man väl söker....de får ju se till att ta emot en då.