Remiss från polisen till psykiatrin? Någon hört talas om det?

Ni resonerar förnuftigt och bra, men det är inte första gången som jag blivit mordhotad av någon som är etablerad i samhället. Polisen lämnade det utan åtgärd. Två vittnen. Båda socialsekreterare drabbades av akut amnesi och mindes plötsligt ingenting. Jag är van att leva under dödshot men då har det varit ifrån kriminella eller andra gäng. De gångerna har en anmälan inte varit aktuell. Jag lever. Eller hur?

Du som anser att jag är osammanhängande i min text kanske ska veta att jag skrivit ett flertal böcker (Bl a den handbok i handräckning jag nämner i inlägget) som rosats av lektörer på bibliotekstjänst och professorer som betraktade mitt fiktiva verk som lite för realistiskt. Så ta det försiktigt med Benzon. Synen kan bli lite suddig och den gör att man skriver sådana dumheter som du ger prov på.

Tack för visad omtanke!

Det är inte dörren jag tänker på i första hand. Mer att jag helst undviker att skada poliserna. Är dömd våldsbrottsling så det är inte ett försök att låta tuff. Våld är aldrig häftigt. Bara nödvändigt ibland tyvärr. Om polisen skulle skjuta mig får vi väl anteckna det som ett "suicide by cop"

Ps. Varit medlem i många år, dock inte varit speciellt aktiv.

Polisen har alltid bättre beväpning än de som är att betrakta som kriminella

Polisen har dessutom bra lagstöd

De poliser jag varit i kontakt med har varit intelligenta och känslomässigt kompetenta. Snälla. Men man bråkar inte med polisen. Hur paranoid och rädd man än är. De har vapen och De får använda dem.

Har också träffat väldigt kloka poliser.

När mitt ex hotade med att ta livet av sig gick jag hem (bara runt hörnet) ringde jag socialjouren för att be om hjälp. Men de kunde inget göra så istället ringde jag polisen och förklarade läget för dem. De kom, i snutbil, uniformer och allt.

När jag kom tillbaka satt hon i soffan tillsammans med en av poliserna. Hon var alldeles lugn och verkade vara tacksam för att blivit tagen på allvar. Jag passade på att prata med den andra polisen och förklarade läget, att hon var så sjuk nu att hon inte klarade sig i vardagen utan var en fara för alla inklusive sig själv. Han förstod att hon var sjuk men kunde inget göra eftersom "allt numera bygger på frivillighet". Skulle hon ha fått vård då hade saker och ting sett annorlunda ut idag när hon sitter på ett gruppboende i en förort.