Så var våra första inläggningar

Minns verkligen inte mycket från min första inläggning. Jag hade slutat röka flera år tidigare men nu befann jag mig i rökrummet konstant. Minns inte hur jag fick cigaretterna, men någon måste ha gått och handlat.

När jag så befann mig ensam i rökrummet med radion på högsta nivå, hörde jag låten Sultans of Swing och det var på något sätt en påminnelse om hur livet hade varit. Eftersom jag inte längre befann mig i livet utan i något slags dödsrike var låten viktig för mig. Jag blev lugn och upplyft av musiken. Eftersom jag blev inpumpad med mediciner var det konstigt att jag kände något alls.

Jag var med en medpatient i rökrummet. Jag minns att han sa "du behöver inte vara rädd". Det var ju fint sagt.

Jag var 30 när jag fick min första psykos. Det var en akut psykos, vaknade en morgon med vanföreställningar. Till 6slut var det ohållbart och min pappa sade att antingen följer du med till psyk eller så ringer vi polisen. Så då följde jag med och var inlagd några veckor.

Jag fick paranoia och hörde röster, efter ett par dagar gick jag till psykiatrimottagningen och blev inlagd. Var kvar där i 1-2 veckor. Sedan sjukskriven.

jag blev tvångsintagen men jag lyckades varje gång komma ut. hade maniska psykoser. var överlycklig. en gång skulle jag hoppa ut igenom fönstret. mina vänner stoppade det och tvångsintog mej. annars hade jag hoppat och inte levt. jag förstod inte att jag var sjuk. trodde att allting var superbra och att jag hade tio bollar uppe i luften jag skulle göra för att ordna upp mitt liv. mina vänner som jag hade då trodde jag skulle mörda dom. dom tror fortfarande att jag ska dyka upp igen och mörda dom.

Var 27 när jag drabbades av att helt lossna från tillvaron.

Fick hjälp att komma till sjukhus, med inläggning som följd.

Hemskt, för det blev mer än ett år.