Bra att sådana här frågor tas upp till granskning! Hoppas att det leder till en fördjupad diskussion om orsaker, förslag till förbättringar osv. För det kan väl inte vara så enkelt att "ren ondska" är roten till det här problemet.
De flesta människor kan under knäppa omständigheter göra kränkande saker mot andra, och debatten borde inte begränsas till att peka ut enskild personal (rötägg finns överallt...), utan vidgas till att se över hela systemet.
Vilka villkor arbetar man under, med vilka resurser och vilken kompetens? Vad handlar vården om; att förvara eller arbeta mot ett tillfriskande alternativt hitta ett bra sätt för patienten att leva med sina problem?
MÅNGA som arbetar inom den slutna psykvården är uppgivna och förtvivlade över sin arbetssituation: de har inte tid och möjlighet att ge patienterna det som de skulle vilja, t ex. tid att lyssna och bry sig om eller hitta meningsfull sysselsättning åt patienterna. Många orkar inte, utan slutar (precis som kvinnan i Ekots granskning).
Kanske är det så att man som personal måste "avhumanisera" patienten för att stå ut med att inte kunna göra ett bra jobb? Och ser man inte människan som människa blir det lättate att ta till metoder som tex. kränkningar för att få kontroll över en situation som känns hopplös? Jag vet inte.. Men det tål att funderas på.
