Läkarkandidater

Som patient har du som sagt rätt att neka. Men så länge det bara rör sig om t.ex mediciner o lite allmänt prat så ser jag ingen anledning till att neka. Däremot skulle jag inte vilja att någon ung psykolog-kandidat skulle vara med med vid mina psykologsamtal, som oftast går in på djupa saker.

När jag fick ECT-behandlingar så brukade jag låta sjuksköterske-elever vara med.

Xanax,

Intressant att du fått ECT. Var det i kombination med antipsykotika och i så fall vilket? Tyckte du att behandlingen gav någon bra effekt?

-

Isa-Alise, det där låter inte som någon höjdare. Otroligt respektlöst av dem att göra så, är det ens tillåtet?

När det gäller enskilda samtal med läkare, så är det väl SJÄLVFALLET att man har RÄTT att neka, jag förstår bara inte anledningen. Att vara väldigt frikostig med sina tankar, diagnoser, problem, öden och äventyr på ett forum är ju tydligen inget bekymmer. Beror det på att man gömmer sig bakom en skenbar anonymitet?

Tänk alla människor man träffar i psykvården: läkare, sjuksköterskor, mentalskötare, medpatienter, städare...i en medelstor stad är sannolikheten ganska hög att man springer på någon som vet att man varit inlagd, och kanske tom tagit del av ens journaler. Det är bara att hoppas att folk respekterar tystnadsplikten.

Jag anser att jag har rätt att neka till vem som helst som vill närvara om det känns så för mig. Jag släpper inte in vem som helst i mitt privatliv.Om sånt som rör min själ. Dom tvingade mig att ha med en kontakt person på mitt läkarsamtal i förrgår. Det slutade med att jag fick en spränghuvudvärk som varade i flera timmar. verkligen terror alltså. jag ringde till min psykolog och grät och så fick jag ta en xanor men det hjälpte inte heller. Huvudvärken gick över när jag kom på att jag var arg på min kontaktperson. Om jag har förtroende för någon och litar på någon får den närvara men det har jag inte med henne.

När jag gått i samtalsterapi har det aldrig
varit någon extra med.
För övrigt så har jag litat på att personal
och elever varit så professionella så att
de respekterat tystnadsplikten.
Trots att jag bott i ganska små städer
så kan jag inte minnas
vad jag vet att det skett något anmärknings-
värt (någon spridit rykten) från den sidan.
Att alldeles hålla hemligt att man varit vårdad
inom psykiatrin är svårt.