Hur vi var som barn!

-

Mycke liten: Jag var väldigt livlig och snabb, motorisk.

Äldre: Livlig, ville röra mig hela tiden.

Jag hade ganska bra självförtroende måste jag säga men kunde vara blyg som alla andra med människor jag inte kände.

Kände mig ofta annorlunda som yngre, vid 14 årsåldern började jag känna mig utfryst, gick hem på skolraster och var deprimerad, hade självmordstankar för jag mådde så dåligt. Senare mådde jag bättre, sen kom jag i en manisk period (vid 15 års ålder) då jag inte var mig själv,

Men som yngre kände jag mig lite annorlundare men inte så att jag mådde dåligt av det.

Har alltid varit en ledartyp, men i lågstadiet var jag mer mobbad. Även då ajg nog dominerade mycket så fick jag liksom mycket igen för det.
Har varit en blandning av lustigkurre och klyftig. har allktid kunnat fälla smarta kommentarer och föra logiska argumentationer.
Duktig i skolan.
Mycket dåligt självförtroende, självhat. Dåliga hemfårhållanden. (låter som om jag skriver min journal här...). Har alltid varit superensam, en sån som ringer någons telefonnummer och lägger på innan den hinner svara.
Rädd.

Jag var en dryg skitunge som gillade att förstöra för andra. För att bekräfta min existens tror jag.
Men det var ingen som trodde om mig, jag såg ju så snäll ut. :twisted:
blyg o osäker

Hade inte för många kompisar, de jag hade var antingen mycke äldre än mig eller nått år yngre. Från 14års ålder var jag hög eller full nästan varje helg, skolan har jag glidit fram. Inte behövt göra läxor knappt men ändå bra betyg.

Jag var blyg och tillbakadragen i skolan. Rädd för att prata, men hade ändå väldigt bra betyg. Svårt för lagsporter och grupparbeten. Jag gillade alltid individuella aktiviteter.

Som barn hade jag ingen avundsjuka. Inte av godhet utan mer att jag inte hade förmågan. Altså ingen avundsjuka alls. Socialt språk och beteende var lika med 0. Jag uppfattade omvärlden väldigt starkt. Tog in mycket intryck. Var fascinerad över t ex snö och moln och kunde sitta som paralyserad i timmar. Första gången jag fick bada hamnade jag i ett extatiskt lyckorus. En del beskrev mig som avskärmad men min mamma visste hur det egentligen var. Jag var alltid lugn och snäll. Total avsaknad av aggressivitet. Väldigt påträngande, distanslös, mot folk. Som senare, när jag förstod omgivningens misstycke, byttes ut mot ett avståndstagande. Blev mobbad både hemma och i skolan. När jag var 11 år fick jag eget rum på övervåningen. Kunde inte sova på nätterna och började få hörselhallucinationer. Var sportintresserad. Lagsporter funkade dock inte. Bordtennis var det jag lyckades bäst i. Sprang några halvmarathon när jag var 14-15. Hade lätt för mig i skolan. Speciellt logiska grejer men även minne. Bild och slöjd var mina dåliga sidor. Och uppsatsskrivning. Tyder på brister i fantasi men det var mer så att jag hade problem med att uttrycka dem i bild och språk.