Ibland vill jag tillbaka...

Jag har bara varit inlagd en vecka för drygt 15 år sedan, men jag gillade det inte och tycker att det är mycket bättre att vara ensam i en lägenhet. Det finns mycket mer att göra när man är hemma än som inlagd. Man kan gå ut, lyssna på musik, titta på TV etc.

När man är ensam, är det lätt att bli sjukhusromantiskt. Jag blir glad när jag blir uppassad, man är ju annars van vid att sköta allting själv. Men samtidigt så blir man bedömd som person, och det kan bli lite lukrativa tolkningar. Sen kan en medpatient som mår dåligt angripa en verbalt. Det är ungefär som att 2 män håller i var sin arm på opponenten medan den tredje öser på med slag!

jo, jag vet...jag var likadan! :lol: <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

så när jag framförde mina "önske-mål" till min läkare, för länge sen, så sa han, ordagrant:

- "Det är inget hotell..." :rolleyes:

nej, nej...ok då!

speciellt mindes jag kvälls-stunderna, då det kändes så frid-fullt (!), på något sätt, på hela avd.
inget skrik, inga utbrott, ingen spring i korridoren...och så kommer fika-vagnen! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> med mjuk-ost...på mackan...smack smack!

Admin1 skrev: Jag har bara varit inlagd en vecka för drygt 15 år sedan, men jag gillade det inte och tycker att det är mycket bättre att vara ensam i en lägenhet. Det finns mycket mer att göra när man är hemma än som inlagd. Man kan gå ut, lyssna på musik, titta på TV etc.

Håller helt med dig Admin! Vid närmare eftertanke så är det bäst att vara hemma. Man sköter ju sig själv och vid inläggning vet man ju inte vilka patienter man träffar eller vem man får som "rumskamrat". Jag har mött flera som varit direkt otrevliga och opålitliga. Dessutom smittar ju som bekant dåligt mående och jag är väldigt känslig när folk i min omgivning mår dåligt.

Ensam är INTE stark för det jag behöver är socialt sammanhang och gemenskap. Det är det jag söker, inte inläggning.....

Jag börjar mer och mer tycka att Karlakeliken för olika sjukhusbetenden är påväg mot att bli ett mer semester vilohem än att känna det hoplöst att bli inlaggd. Har fått känna på LTP och rekomenderar HSL samt ta det man får. Samt kom ihåg att du själv är experten på din art av Schizofreni. Som var din första.

Visst var det härligt att kunna rita framför sig det huvudets undermedvetna önskade. Samt slutligen kunna känna på dessa luft pixlar.

LTP = Det dröjer minst en vecka att tjata fram det man vill göra. När du är frisk i huvudet.

HSL = Det dröjer minst 10 minuter innan du får din önskan uppfylld. När du är frisk i huvudet.

vnv,

Klart det är mysigt med regelbundna måltider, och att man inte behöver själv laga mat. Själv har jag inte varit inlaggd (om man inte räknar BB:n) men jag har varit på rehabilitering för aspies, och det var i sjukhusmiljö. Det var jättekul att träffa så många andra aspies.