Ibland vill jag tillbaka...

Jovist är det bekvämt på avdelningen. Man behöver inte tänka själv. Men jag längtar inte tillbaks. Det är min stora skräck att hamna där igen.

Jag har samma känsla att jag vill tillbaka till en avdelning. Det var underbart att träffa folk och få mat vid bestämda tider. Ibland önskar jag att man kunde bo i nån sorts kollektiv. Jag är också ensam, med samma problem som dig.

Skönt att ni förstår och att jag inte bara svammlar <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Håller med dig Jocke att det blir en slags psykos när man är helt själv och inte träffar någon.
Till Nissegossen och AnnKatarin vill jag säga att det skulle vara lite konstigt att bara komma och hälsa på när man inte har någon särskild patient att besöka.....Tror inte jag skulle bli insläppt eftersom det är en vårdinrätttning och inte en social klubb.

Egentligen vill jag ju inte tillbaks till avdelning men som både pippi, mopa och Fridsfurste påpekar så är det tryggt och man får mat på bestämda tider....

Ikväll skall jag åtminstone gå till EFS på öppen kyrka och jag hoppas det kan bli trevligt.

Det är nog omöjligt att bli insläppt på en låst
avdelning om man inte har någon att besöka. .?
Även om man ska besöka en person, så kan man
bli noga utfrågad vem man är.

Geta,

Om det inte gått så lång tid att personalen inte känner igen att det inte var så länge sedan man låg inne, så tror jag att det är stor chans att pers släpper in någon som vill göra ett besök! Jag har gjort det för länge sedan och för det mesta hittar man en gammal vän som sitter i rökrummet.

De är för det mesta panka och man kan bjuda på fika någonstans på området och bjuda på några cigg!

Det brukar uppskattas! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Man saknar att kunna prata på samma nivå, som man kan med andra med någon diagnos.