Känner någon samhörighet med något?

Mer
15 år 1 månad sedan #200786 av malin71
Är allmänt nyfiken på om någon funnit känslan av samhörighet med nåt/någon?

Jag kan liksom inte finna "en plats" eller "grupp" där jag är en av "flera". Finner alltid till slut att jag är en "iaktagare" med en stark önskan att "tillhöra" alla de andra.
Jag älskar och älskar, alla och allt jag stöter på. Tror för en liten stund att jag äntligen funnit mitt hem. Men så börjar jag tvivla igen och känner mig som en Alien som gjort intrång på andra.

Tycker så mycket om er alla och alla andra oxå, för den delen..... .?

Vad har ni hittat för "hem"? Hur har ni gått till väga för att släppa känslan av skam och intrång på andras liv?

Jag vet - jätte blähh tråd och att det låter super-ego.... Men jag vill verkligen försöka "träna" till att våga släppa skammen och försöka anse att jag faktiskt kan få tillhöra något utan att känna att jag smutsar ner...
Hur har ni gjort..... om ni har lyckats..... eller är detta mer "vanligt" än vad "Svensson" anser?

Kramis från lilla mig :hjärta
Mer
15 år 1 månad sedan #200791 av skord
lilla malin.

va fint.

nej jag har det bara hobbit som fan,


en liten hobbit som läser o är knäpp enligt andra
Mer
15 år 1 månad sedan #200811 av Nissegossen
:lol: Viska är "hem" för mig och jag är mycket öppen här...

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
15 år 1 månad sedan #200814 av Geta
Är jätterädd att gå in i grupper då jag befarar att jag
ska ställa till oreda.
Umgås helst med folk en och en eller också vill jag
vistas i grupper där jag är helt anonym.
Kände en stark alienation tidigare men den har delvis
släppt. Upplevde helt enkelt kyla. Numera är det inte så.
Mer
15 år 1 månad sedan #200817 av spasy

Geta skrev: Är jätterädd att gå in i grupper då jag befarar att jag
ska ställa till oreda.
Umgås helst med folk en och en eller också vill jag
vistas i grupper där jag är helt anonym.
Kände en stark alienation tidigare men den har delvis
släppt. Upplevde helt enkelt kyla. Numera är det inte så.


Jag känner precis som du Geta.
En o en kan det fungera hyfsat, men inte alltid o bara med vissa.
Har alltid känt ett utanförskap utom under tonåren o även då bara med vissa.

Min fru har jag känt en stor samhörghet med, men känner mig mer o mer utanför.
Glädje på flaska var det nån som skrev, det kan häva symtomen för en stund.
Även här på viska kan det stundom kännas ett utanför skap, inte vara accepterad.
Mer
15 år 1 månad sedan #200819 av skord
min bror är min hjälte