Känner någon samhörighet med något?

  • arija
  • Besökare
  • Besökare
15 år 1 månad sedan #200866 av arija
Svar från arija i ämnet Känner någon samhörighet med något?
Jag känner ingen samhörighet eller gemenskap med ngn och det är inget jag känner skam för, utan det borde de isåfall känna.
Min familj berättar ju inte för mig heller, de känner jag inte heller samhörighet till.
Ingen "samhällsgrupp" heller, inte alkoholister, psyksjukagalningar, snobbisar, duktigpellrar, (you name it) alla är ju allt detta ändå (i alla sina roller...).Inte bara en av dessa saker (roller..) utan allt, men förstå allt inte nedlåtande.
Det jag har hört alla år alla rösterna etc bidrar till dessa känslor.
Också att jag vet ju hur det är & de vet att jag vet & alla exkluderar mig.
Jag passar inte i detta samhälle.Samhället är sjukt, inte jag, eller jo de har gjort mig sjuk men de r sjuka egentligen.
Har en homihubb & vissa säger sig också vara familj & vnner (de stavar ut det på tangentbordet) men har inte märkt ngt av det.
Utanförskap, mobbning etc.
Jag vet vem ni är också, men struntar i det denna stund.
Det är ensamt.
(är man muslim som tvingas bära burka (tv?) utan sin vetskap & som inte uppskattas fr allt är,nej varierar hur tankarna är)
Homihubb!
riktiga vänner/typer!
Riktig familj!
aaaaa, berätta sanningen.
excluderar & berättar inget, förtrycker, rediculerar, hånar...etc. (ta replikerna & **
Att älska någon är inte detsamma som att känna gemenskap/samhörighet med de.
Du kan älska och inte vara älskad tillbaka av de....
Jag känner inte kontakt med andra, att jag får kontakt..
Har Homihubb men vad gör han & var är han?
Det här är inte ok att jag lever så här.
Och riktiga vänner...ha ha ha ja, bjöd de mig på middagar etc jag visste de skulle ha & varje helg etc? nej, aldrig. ** em.Jag satt & sitter ensam varje helg, medan de... noway, det r inga vänner & deras rollspel, d r mobbare, inga vänner, det r ni alla.Att inte berätta, excludera räknas också som d.Ja, jag spelar bra."gulliga ja & ler & säger bra ja så ** bra allt är jag r bra allt r bra" det r vad ni vill? makt..
Familj...är de förtryckarna som hämmar, kontrollerar mig..
Iallafall........
:hjärta
  • arija
  • Besökare
  • Besökare
15 år 1 månad sedan #200868 av arija
Svar från arija i ämnet Känner någon samhörighet med något?
Skulle kunna säga känner mig som en alien.., men aliens har gemenskap för de har sin samhörighet/gemenskap där ute, bara på annan planet... <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt=":wink:" title="Wink" /><!-- s:wink: --> <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt=":wink:" title="Wink" /><!-- s:wink: -->
Mer
15 år 1 månad sedan #201164 av Admin1

malin71 skrev: Vad har ni hittat för "hem"? Hur har ni gått till väga för att släppa känslan av skam och intrång på andras liv?

När du var barn kände du att du gjorde intrång i din mammas liv? Jag tror själv att sådana känslor kan grundläggas tidigt i livet t.ex av att man inte känner sig välkommen av sina föräldrar utan ett besvär för dem.
Mer
15 år 1 månad sedan #201170 av One
Att inte känna tillhörighet? Så har det alltid varit för mig. Den finns inte den grupp som jag kan känna mig fri, ohämmad och trygg i. Överallt en press, överallt prestationer, överallt ett socialt spel. Men jag framstår för andra som väldigt social, min träning på det har givit resultat. Men är det äkta? Nej. Jag har skapat ett hårt skal, känner ofta ett väldigt förakt inför människorna som tror att de är fria och trygga. Vilken illusion, tänker jag. Jag nöjer mig med att konstatera att folk är idioter. Det är väl så jag skyddar mig mot mitt utanförskap. Trivs bäst ensam, men kan också fungera i en-till-en möten. Ju fler människor, ju mer ångest och krav.
Allt det här har sin grund i min uppväxt, det vet jag. Hade en dålig uppväxt, ensam med min förtvivlan och ensamhet.
Mer
15 år 1 månad sedan #201174 av Anaphaxeton
Hej

Känner heller ingen samhörighet. Och jag känner mig så missförstådd av mina vänner och föräldrar.
Mer
15 år 1 månad sedan #201695 av malin71
Ojdå - det var många som upplever samma sak.....

För att svara Admin1 så har jag aldrig känt mig önskad/accepterad av vare sig min mor, far, syskon eller samhället (som sagt bodde ju i arabländer när jag var pytte).
Så du har kanske rätt att det är grunden som är viktig för att kunna känna samhörighet - sen har det väl bara eskalerat med åren.

Tack alla som har skickat in era känslor runt detta ämne - och förlåt om det var en tung tråd. Kände att jag behövde se om det fanns fler som kände likadant.

Kram på er :hjärta

malin