Hur blir ni bemötta?

När jag arbetstränade på kyrkogården så var hälften bra och de andra blev rädda när dom såg mig och visade blickar av avsky som jag tolkade! Vet på en morgonfrukost då jag gick in på djupet i ett samtal så blev en del livrädda. En yttrade när hon inte såg mig, jag stog bakom dörren och lyssnade på hennes svammel. Hon sa "Drummer" måste vara en psykopat som studerar oss så". Hon visste inte vad hon pratade om! Finns mycket okunskap i samhället!

När jag var heltidssjukskriven så tyckte jag att tanten på försäkringskassan betedde sej konstigt mot mej, nästan som om hon var rädd för mej, när jag gick dit och lämnade mina läkar-intyg...

Nu när jag har blivit äldre och har lärt mig att småprata så
tycker jag att det inte är någon fara på taket.
Längre resonemang klarar jag inte, på grund av dåligt arbetsminne.

Folk hamnar ofta i två kategorier (de som är ytligt bekanta) antingen säger de "jomen du ser ju normal ut" eller så backar de ett steg med uppspärrade ögon och hittar på en ursäkt att försvinna.

Nu är det flera år sedan som någon sa att jag var konstig och annorlunda
och svår att placera.

6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.