Flytta?

Det skulle vara kul om jag kunmde bli friskförklarad från mitt vanföreställningssyndrom i år. Jag har inte haft något sympotom av det på snart ett halvår.
Dessutom vill jag flytta från Linköping. Det är dags för mig att se något annat. Jag är så uppknuten i Linköping till bland annat öppenvårdsmottageningen med mera dock...
Hur ska jag göra? har ni några tips?

Det är bra att bo någonstans där man har vänner... allt blir mycket lättare då... kan vara svårt att starta helt nytt utan att känna någon...

Men jag vill bygga upp något nytt. Det finns många i släkten till exempel som jag inte kommer överens med, och det gör ju att man får det svårare att bli frisk (fenomenet kallas för "expressed emotion").
Kommer jag till en ny stad så har jag chansen att bygga upp något bättre, som jag mår bättre av. Jag kan ju be psykiatrin att de hjälper mig, de har ju filialer i till exempel Motala som är en stad jag kan tänka mig att flytta till.
När jag var tvångsintagen bodde jag i Vadstena, och en tid så mådde jag jättebra där, eftersom jag kom ifrån min gamla, sjukdomalstrande, miljö.
Den enda i släkten jag kommer någorlunda överens med är mamma.

Jag tror faktiskt det kan göra dig gott att flytta. Om du är stabil nog, och har sjukdommen under kontroll.
I somras bestämde jag mig för att lämna Sverige. Jag flyttade till London. Samtisgt slutade jag med antipsykotiska och antidepp. Under två månader var jag lugn och fann någon sorts frid. Allting var nytt, fanns inte massa gammalt som kunde påverka mig. Jag kunde koncentrera mig helt på mig själv. Jag saknade dock kin familj fruktansvärt mkt. Så efter två månader kom jag hem igen. första tiden här hemma var ganska lugn, sedan började allting mer eller mindre om igen.
Men det är så olika för alla. Många behöver byta miljö och komma bort från skiten. klara sig själva, lära sig att lita på sig själva. Andra skulle kankse bli mkt sämre av detta och behöva stöd av psyk och familj/vänner.

Men du kanske ska testa iaf ?

Om jag skulle flytta till Motala till exempel så är det ju bara en timme med bussen till mamma. Det är egentligen bara henne i släkten jag tycker bra om (och så farmor lite grand). De andra är så dömande mot en för sjukdomen, särskilt min farbror. Om jag flyttade till en annan stad så skulle jag kunna lära mig att stå på egna ben på ett annat sätt.
Jag har inga vänner i Linköping som jag umgås med, bara gamla bekanta som jag inte umgås något nämnvärt med (de vill inte / har inte tid att umgås).

Kanske blir skönt att komma till ett nytt ställe om det är så att kontakten är dålig med släkten.... bra att du har fin kontakt med din mor... Motala är en trevlig stad...