Vanföreställningssyndrom

DEt där med kollektivt undermedvetna känner jag igen. I mitt "vanföreställningsyndrom" ingår att jag känner hänsyftning på mig själv, känner mig förföljd samt synhallisar. Man tror allt handlar om en själv...

Abzu,

Jag har också trott att jag skulle bli bortförd av utomjordingar på nätterna. Den föreställningen hade jag när jag var 20 år och jag var verkligen skräckslagen. Det är lite komiskt att läsa att någon annan också har samma vanföreställning, undrar om just den är vanlig
När jag var psykotisk trodde jag också att jag var nära lösningen på en stor religiös gåta. Fast ibland undrar jag om jag kanske faktiskt var nära på riktigt, att det inte var sjukligt utan en upplevelse av någon slags yttersta sanning, jag vet inte, det är ganska förvirrande...

Jag har drömt att demoner kidnappar mig på nätterna, coch tvingar mig att göra hemska saker. Dagen efter pbrukar det ståo m något hemskt i tidningen...
<SANT>

Jag tror det kan vara en bra grej att skriva dagbok, och helst skall det vara en bok man skriver i så ofta man känner att man har något nytt att tillföra. I varje fall, där skriver man ner sina "vanföreställningar" och alla sina funderaingar kring dessa. För några år sedan skrev jag dagbok i perioder, och då skrev jag ner precis allt som jag gick igenom och det var på något sätt som att jag fick ur mig alla dessa saker iom att jag fick det på papper och att istället för att gå och mala på saker var det som att jag kunde föra dem frammåt, mina resonemang blev på något sätt tydligare i skrift.

På det hela taget försökte jag föra en röd tråd från dag till dag, som om jag skrev en berättelse om mig själv. Är inte livet värt det att anstränga sig för att göra varje dag till något speciellt, något värt att skriva ner, att göra varje dag till ett steg frammåt?

Alla dessa hallucinationer och vanföreställningar kan i efterhand vara spännande för eventuella efterkommande att få läsa om, det kan vara ett sätt att ge sina vedermödor ett värde.

Vilka negativa effekter har Risperdal Anki (eller någon annan)?

Hej Gäst!

Det negativa med Risperdalen är att jag blivit helt avstängd, känslomässigt och fysiskt, lite zoombieaktigt...måste ta sats för att göra saker. Jättejobbigt!! Äter ju Abilify parallellt och måste säga att Abilifyn "piggat upp" mig. Skall snart börja trappa ned på Risperdalen för att helt övergå till Abilify.