Hur vet jag om jag är paranoid eller inte?

cholowiz13,

Det du beskriver är ej extrem paranoia utan mycket lindriga besvär, som liknar lite socialfobi eftersom den inträffar i sociala situationer. Kanske kan det vara den sociala fobin, som triggar din lättare paranoia. I ditt fall är det ingen specifik som förföljer dig utan det är ospecifik paranoia.

Jag hör andra människors negativa tankar om mig när jag går förbi. Det är jobbigt. Jag vill undvika människor men gör det inte. Det kanske går över om jag utsätter mig för det. Vill inte ha social fobi på köpet. Jag VET att jag inte kan höra dem. Likförbannat gör jag det. Ibland orkar jag inte stå emot och går en annan väg.

Lite märkligt. Jag brukar tänka bra tankar om de som kommer till hållplatsen när jag sitter där. Tänker man själv goda tankar om den som kommer och säger hej, får man oftast ett leende tillbaka. Om man tänker, att vad ful hon ser ut idag, i håret, och hur har hon klätt sig idag. Då går kvinnan sur förbi och inget leende, hon tar vad det verkar ingen notis om en.

Det verkar vara överallt, att det att tänker man positiva saker avspeglas det i kroppsspråket och om man tänker, men herre gud vad snygg hon ser ut, kan man få en angenäm pratstund.

koi, försök själv att visa upp en positiv anda när du kommer dit får du se att de som är där också visar upp ett bättre beteende än vad du möter idag vid exv hållplatsen.

NG. Ska försöka. Men det är svårt när jag hör deras tankar om mig.

Jag tror att det är rädsla som framkallar sådana där upplevelser- att andra pratar illa om en.

Har ni någon gång haft någon/några som snackar bakom ryggen på en?
Men som man ändå haft som vän under väldigt lång tid?
Hur får man dessa människor att sluta?