Vanföreställningssyndrom

Hemligamannen11 skrev: Hej,
Jag undrar vad oddsen är för att bli frisk från vanföreställningssyndrom ,vad oddsen är att man får schizofreni och om någon annan här har det?

Du kanske kan fråga din läkare, de är nog mer kunniga än vi är här?

Det bästa du kan göra är att följa läkarens ordinationer och vänta ut tiden för att se hur du känner dig.

Min erfarenhet är att man tjänar på att ta en paus från existentiella grubblerier när man har en psykossjukdom eller vanföreställningssyndrom.

Tyvärr har jag inte statistik på hur många som fått diagnosen vanföreställningssyndrom, hur många av de som senare får diagnosen schizofreni, så jag kan inte svara på ämnesfrågan.

Ser man på mitt liv, så fick jag i 22-års åldern cykloid psykos, det ändrades senare till schizoaffektivt syndrom och när jag var i 40-års åldern började jag höra inre röster också, så jag har accepterat en schizofrenidiagnos i nuläget. Den gör att jag kan få 100% sjukersättning och leva ett liv jag klarar av. Att försöka jobba har blivit för svårt. Jobbade tidigare i 10 år som datorprogrammerare, men utvecklingen sprang ifrån mig samtidigt som jag försämrades. Har inga vanföreställningar idag, vad jag kan komma på. Är återhämtad och har inte haft konstiga idéer på 10 år eller mer.

Man kan tro jag är frisk, men egentligen bär jag på mig en slags tystnad när andra påpekar saker som jag funderar på, det är naturligtvis en paranoid tanke att jag är övervakad, samtidigt som jag inte kan förklara andras tankar såsom att jag vore upphovet till dessa tankar, och att det har spritt sig världen över.

Men jag bär tystnaden på mig, för om jag skulle avslöja dessa tankar, så skulle bara många säga att man är en plagiatör eller att jag kunde ha berättat det först av alla. Eller så säger mina tankar, du kunde fort.

Ngt pågår ju, men varför ska jag höra dessa tankar som är allt annat än ödmjuka i vissa lägen!

Manglende sykdomsinnsikt skal være et sykdomstegn.

Att ha sjukdomsinsikt är inte statiskt. Man kan ha insikt, förlora den, och återfå den igen. Det beror på att sinnet inte är statiskt heller. Allt förändras hela tiden. Man kan hitta Gud under en kakburk, men förlora honom igen. Samma sak med insikter.

Jag tror det är den här sortens insikter som skapar en stor osäkerhet, man kan alltså inte lita på ngn, ändå sägs det vara en paranoid dogm? Många vilseleder en i sökandet efter frid, genom att lägga ut ridåer.

Men vad är ett riktigt sjukdomstecken? Att ha sjukdomsinsikt, kan det förvärra problemen, kan man bli ännu mer förvirrad?