Jag insjukna när jag var 25 år, jag minns tiden innan jag var sjuk och tänker hur förbannat förgivet jag tog att vara vid bra hälsa! Det värsta med den här psykiska ohälsan är känslorna, som för krig mot mitt förnuft, så jag blir helt galen och blir elak mot dom jag älskar och dom förstår ingenting hu jag som annars är så varm och omtänksam kan bli elak och otrevlig, till och med hotfull, fast jag är inte farlig, men vissa upplever mej hotfull för jag blir så oberäknelig men det är ingenting jag fattar mej på hur dom kan uppleva så om mej, men jag får visa hänsyn och kompensera.... tex så bakade jag bröd till frukost till min väninna och den morgonen tvättade all hennes tvätt och visade att jag bryr mej... såna här saker om jag inte skulle göra så skulle inte mina relationer och sånt hålla... sedan finns det folk som är inte mottagliga för detta för dom i sin tur inte bryr sig och skiter i allt och alla och såna människor är energitjuvar och såna ska man lämna bakom sig och röra sig vidare, bättre att vara ensam är bli olycklig och bitter...
