Personlighetsklyvning

Jag tror också att DID är underdiagnosticerat. Det verkar för övrigt alla personlighetsstöningar vara. Men jag är mycket tveksam till att det skulle vara lika vanligt som schizofreni. Kan mycket väl tänka mig att dem som arbetar inom DID-området har en förmåga att överdiagnosticera.

Jag menade när fallen är så svåra att personerna har olika namn och sånt... Personlighetsklyvning i sig är nog vanligt.

Jag har dissociativ personlighetsstörning och det visar sig så att jag ibland gör saker som jag inte kommer ihåg, ofta helt knäppa saker, oavsett om ajg tagit alkohol eller inte. Jag har gjort och sagt saker som för mig är helt otänkbara, men jag har ändå gjort dem och t ex vaknat upp i en polisbil på morgonen helt blodig och inte fattat vad som hänt. Sedan jag började äta Abilify har dessa "attacker" nästan försvunnit helt, men jag är livrädd för att de ska komma tillbaka. Jag är däremot inte schizofren.

Ja, det är viktigt att komma ihåg att det finns flera olika Dissociativa syndrom:
Dissociativ amnesi: Oförmåga att minnas viktig personlig information, som vad man heter, bor, personnummer, familj osv...
Dissociativa Fugue: Tex personen reser bort och kommer inte ihåg vart.
Dissociativ Identitetstörnig: Minns två/eller flera skilda identiteter i sig.
Depersonalistionssyndrom: Har återkommande upplevelser av att känna sig avskild från egna tankar och/eller kropp.

Dissociation är en psykologisk försvar, (mycket primitivt, men ack så praktiskt för stunden <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> ) som personen i fråga använder för att hantera emotionella konflikter eller inre eller yttre påfrestningar. Så som stress i alla variationer...osv... (listan är lååååååååååång).

Vid "psykologisk" stress/press så påverkas funktionerna i hjärnan: medvetande, minne, perception och motorik. Många gånger kan personen på ett sätt förlora "sig själv"... i sekunder, timmar, dagar, månader och även år!!!
Upplevelsen i detta skulle kanske kunna likna lite om du nån gång du rest från "A till B", kanske det hänt att du tänkt på annat under tiden du satt i bilen och helt plötsligt är du framme utan att du RIKTIGT (egentligen) helt minns hur du tog dig dit.
Men detta är då ett upprepande mönster hos människor med DID utan att de själv har riktigt koll eller kontroll över det.
Det handlar då om alla avseenden i livet. Som att inte alltid kunna minnas diskussioner eller andra saker som man borde komma ihåg om man inte blir påmind. Det är som sagt från person till person.
Men medvetandet kopplas ur på ett sätt. Av- och På-knapp.

Personer som varit utsatta för tex sexuella övergrepp, misshandel, motsägelsefulla känslor/tankar eller andra svåra trauman/känslor osv, har ofta dissociation som huvudförsvar...

De flesta personer med DID=multipel personlighet, är behandlingsbara.
Efter en längre tid i terapi kan man uppnå nåt som heter: "integration":
Alla uppnår inte en integration. Vissa bara "lär sig" att leva med de olika sidorna/personligheterna. Lär dom samarbeta. Att bli medvetna om varandra.

En person med multipel personlighet/Dissociativ Identitetsstörning är i början oftast inte alls medveten om "de andra" personligheterna.
De upplever en del symptom som gör att de känner att allt inte är som det riktigt ska... och då söker upp en läkare eller psykolog.
En del har symtom som tex minnesluckor... vissa kan "höra" inre diskussioner, kanske hitta udda saker i hemmet utan minne av att ha lagt dit dom. t.ex. leksaker, tidningar, viktiga papper eller kläder som personen inte annars skulle ha gjort.


Detta hittade jag på nätet och det var bra beskrivet:

"Dissociationer kännetecknas av ett förändrat beteende eller upphävt självmedvetande. De har samband med psykiska trauman, svårlösta konflikter eller andra former av belastade händelser. Genom bortträngning och förnekande blir de underliggande problemen omedvetna trots att de ofta är uppenbara för omgivningen. Samtidigt uttrycks de i symbolisk form och får en temporär lösning genom symtomen. Symtomen är ofta dramatiska och mångskiftande i form av minnesförlust, automatiskt handlande, primitiva beteenden som liknar skyddsåtgärder hos djur, trans-tillstånd, förlamningar och epilepsiliknande anfall. Symtomen kan innebära en sjukdomsvinst och patienterna blir inte sällan misskända som simulanter. I regel är förloppet kortvarigt."



Jag skriver dagbok, kan ta ett ex där: Vissa delar i mina dagböcker känner inte ens igen, typ hur jag tänkte just då om en händelse/person eller hur jag prioriterade något.
Jag kan även se att handstilen kan ha ändras markant även under tiden jag skrivit eller från dag till dag. Sedan se samband med sättet att tänka. Ganska skrämmande ibland... alla fall just då det handlar om mina värdelöshetskänslor och att livet skulle sakna värde helt... (det är den sidan/delen/personligheten/sinnesläget/sinnestillståndet jag mest är rädd/avskräckt för)!

En del saker känner jag inte känslomässigt har ens hänt mig!? Fast jag VET med min hjärna att det VERKLIGEN hänt mig! Men jag kan inte ta till mig det i känslorna på ett verkligt sätt. Det blir "luckor" emellan
mig---&gt;händelsen---&gt;känslorna---&gt;verkligheten.
Kan ibland tala om en känslomässigt påfrestande händelse som hänt mig, men inte alls röras av det känslomässigt för stunden. Vilket skiljer ifrån hur en "normal" människa skulle ha reagerat... :rolleyes: :rolleyes: :rolleyes: 8O 8O 8O


...jag upplevde det mest som en lättnad över att ha fått diagnos på detta beteende!
En sorts förklaring till varför jag beter/betett mig på vissa sätt. Att jag fick bekräftat att jag i alla fall inte gått och HELT blivit tokig. :lol: Fast lite tokig är jag ju allt! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> hihi!

MEN!!!!!! En del av min(a) personlighet(er) <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> kan bara INTE acceptera detta riktigt!!!
Vill ha svar på allt NU!!!:
-Varför blev det så här just för mig...? 8O :rolleyes:
-Vad utlöste detta från början?
-Hur har jag fortsatt med detta hela livet?
-Kommer det bli bra?
-Kommer jag få svar på allt?
-Vill jag ha svar på allt?
-Vad händer om jag får svar på ALLT??? 8O :!: :!: :



Ibland brukar jag tänka att jag började dissociera istället för att använda droger, alkohol, träna fysiskt överdrivet mycket eller bli arbetsnarkoman för att döva känslan av ångest...
Jag låtsades istället att de svåra inte hänt "mig"... undermedvetet givet!

Nu är jag i början av mitt "kapitel" kring mitt nya liv, som är mer insiktsfull och i alla fall något mer accepterande kring detta. Framförallt att jag erkänt detta för mig själv helt. Nu vågar jag också för första gången skriva om det... :rolleyes:
Jag är motiverad till en förbättring i mitt liv!!! :rolleyes: 8O <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> :!: :!: :!:


DID; som är en så kallad "exotisk"-diagnos, som både fascinerar och skrämmer folk inom vården och även i vanliga livet.
Ett ofta "missförstått" ämne i diagnosdjungeln...

Hej och välkommen Tonic!
Ser att du blev medlem här för tre år sedan.
Du har väntat länge med ditt första inlägg!

En del vill hävda att schizofreni också är en
dissociation.

Nja, hon skrev många inlägg här redan från dag ett, men dem försvann vid den stora utrensningen.