Både jag och min sambo lider av slentrianen som finns i vardagen när man går hemma alltid. Minns från när jag jobba att det också blev till slentrian. Man vill göra nåt nytt men vet inte vad. Så man stannar kvar och ledan gnager i dig, gör dig missnöjd med hur ditt liv ser ut, vill förändra men vet inte hur, vet inte till vad. Det är ett dilemma att finna sin väg. Jag ska börja göra saker jag mår bra av, sambon likaså. Vi får båda ingjuta mod i varandra och applådera varandras små steg vi tar för ett bättre innehåll i våra liv. Innehåll Vi mår bra av.
