Killen som höll i grillningen i fredags är med sin flickvän och två vänner på ett ställe som visar fotboll, de följer kvällens kamratmöte. Jag vill också hitta på saker, men har ingen som jag kan spontanringa. Det är ett tight gäng, de jag känner. Inte främmande för att ta sig för olika saker. Klart jag blir lite avis.
Jag har också stött på de där med listorna. Numera tar jag omvägar så fort jag ser några som håller i papper och stoppar folk. En gång skulle en rom tvinga mig att köpa hans tidning. Han nöjde sig inte med nej utan sprang efter mig. Jag vrålade till slut så det ekade mellan husen. - Nej har jag sagt, nej, nejjjj. Då gav han sig.
Nissegossen skrev: Nej jag vill inte vara förståndshandikappad då de oftast inte når vuxen ålder, de får inte leva om de hamnar på offentlig institution och inte handhavs av släktingar, de försvinner i tysthet
Det där stämmer inte. De har skyddats av Omsorgslagen. Jag har själv jobbat i omsorgen. Jag har själv sett hur utvecklingsstörda blir väl omhändertagna. Nu gäller LSS.
Jag har varit hemma hos en person och han har vanlig lägenhet, men med lokaler för personal i samma hus. Det skulle jag kunna tänka mig. En annan vän är inte förståndshandikappad, men psykiskt sjuk. Han bor på ett kombinerat äldreboende och boende för psykiskt sjuka, vad det nu kallas. Så vill jag inte bo. Det är som att bo på sjukhuset fast man har ett litet pentry.
De har det så bra, mina förståndshandikappade vänner. Go'a och glada hela bunten. De kan inte ta en lugn hemmakväll, de måste prompt på evenemang eller träffa varandra hemma hos någon. Jag med mitt höga IQ kan inte begripa varför de är som de är. Själv önskar jag ensamheten åter, i ensamheten kan banden med Gud stärkas.
