Geta skrev: Är han själv medveten om sina vanföreställningar? Går det att diskutera med honom?
Han är olika. Men oftast säger han "jag är svårt psykiskt sjuk". Men ibland säger han att det är någon som är efter honom, att han är säker på det. Då kan han säga att han blivit psykiskt sjuk på grund av den som förföljer honom. Att han trakasserats psykiskt så mycket att han blivit sjuk av det, och att det är målet från den förföljande personens sida, att han ska bli galen och få sitt liv förstört. När han är inne i sina bättre perioder, nu snackar vi om perioder på några få dagar eftersom det kan skifta så fort så kan han fungera helt normalt.
Admin1 skrev: Vanföreställningssyndrom innebär icke-bisarra vanföreställningar dvs det kan teoretiskt sett vara sant. Vid schizofreni kan vanföreställningarna vara biisarra, som t.ex kontakt med utomjordingar. Det är inte alltid bra att ha icks-bisarra vanföreställningar för det kan skapa problem för man anmäler eller kritiserar folk för osanna saker. Efter psykosen kan det bli jobbigt för många är arg på en. En med vanföreställningssyndrom kan vara farligare än en med schizofreni pga bättre funktionsförmåga och osann bild av folk i omgivningen. Paranoia brukar ofta försvinna med antipsykotika. Men många tar inte antipsykotikan. Det finns depåinjektioner, som ges varje månad och då är man säker på att han får antipsykotikan. Sömnbrist kan öka paranoian så att sova tillräckligt är viktigt. Vilka antipsykotika har han fått?
Jag är inte helt säker nu, men jag vill minnas att den första var Haldol(efter googling), den andra vet jag var Seraquel för den hade han tagit i ungefär 3 år innan han slutade helt för ungefär 4 månader sedan. Den första fick han sluta med eftersom han blev energilös, den gjorde ingen nytta alls för övrigt. Seraquel gjorde honom (något lite) lugnare, han sov mer och så. Men paranoian försvann inte. Han höll på och var "förföljd" då också. Han hade dessutom hästdoser på seraquel, han sa att han hade över maxdosen ett tag, ordinerat av läkaren. När det gäller biverkningar så fick han knappt några, mer än att han gick upp i vikt många kilon. Men kilona syntes inte eftersom han tränar på gym rätt så intensivt och har gjort det i många år. Effekten på det hela taget var dock inte bra. Och jag märker ingen större skillnad när han slutat, kanske en väldigt liiiiten skillnad, men inte mer än så. Det ska sägas att han la ner medicinen för att den inte hjälpte enligt honom.
Jag har sagt åt honom att prata med läkaren och testa nya. Men han själv är skeptisk. Detta då medicinerna inte funkat speciellt bra, och han är orolig för att få större biverkningar som förstör det lilla han har idag som fungerar. Han har även läst på nätet att mediciner inte hjälper mot just vanföreställningssyndrom, och då vill han verkligen inte stoppa i sig det. Stämmer detta?
