Hur många har blivit friska?

Hej! Jag är frisk från schizofrenin. Äter dock en liten dos på 5 mg abilify. Men det är meningen att vi ska sätta ut den med så småningom. Sen så äter jag också lite atidepp. Men det ska vi också sätta ut är det tänkt. Hur det går får framtiden utvisa.
Jag går i samtalsterapi och har ätit mer medicin än jag gör nu.

jo, jag är medicinfri och har inga symptom på psykos eller så, även om jag såklart kan må jävligt dåligt till och från. Men då är det mest lite mer depressivt, och inget som behöver slutenvård.
Jag fick väldigt mycket mediciner, men det hjälpte mig inte. Jag blev frisk av psykodynamisk psykoterapi, som jag har gått i i ca 7 år, och fortfarande gör, för samma psykolog.

Jag hade diagnosen paranoid schizofreni i typ 6 år, men det är väl rätt ifrågasatt om jag verkligen hade det, eller om jag blivit feldiagnosticerad pga lite väl ivriga läkare.
Nu har jag ingen diagnos.

Så det är väl svårt att säga.Jag har blivit "frisk", frågan är bara från vad, egentligen.
Jag var förmodligen inte psykotisk, även fast läkarna trodde det under tiden jag låg inne. Nu säger de att jag var feldiagnosticerad.
Det är lite komplicerat, min vårdhistoria är väldigt, väldigt underlig.

Summa summarum så spelar det mig ingen roll längre, vill någon säga att jag verkligen var psykotiskt och hade schizofreni, så gör det mig inget. Vill de säga att det var något annat, så går det bra det med. Kalla't va ni vill, jag har det iallafall inte längre. Och frisk blev jag genom psykoterapi, och inte genom mediciner.

Ska iallafall börja högskola nu till våren. Jobbar även.

Lycka till med studierna! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> :lol: :lol:

Khai Chau skrev: Lycka till med studierna! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> :lol: :lol:

taaack!!

Frisk och frisk... Vad nu det är. Jag lider sällan längre och jag har knappt alls använt antipsykotika, för jag har hållit mig undan från vården. Jag tyckte att det var bättre att ta problemen själv eftersom jag inte ansåg att vården hjälpte eller ens verkade som till för min skull. Dessutom var jag både rädd för andra (varelser) och hade länge jobbiga intryck av deras närhet. Så, jag höll länge tyst om mina upplevelser och försökte bara hitta strategier att stå ut och nå bättre funktioner (men ännu hellre en räddning eller svar på livets mysterier) eller dö.

Även om det tog lång tid innan jag riktigt insåg det, så måste jag ha gjort små framsteg hela tiden. Till viss del beror det nog på att jag lyckades spela en roll utåt och andra då inte förväntade sig något speciellt sjukt eller inkapabelt av mig. Till viss del berodde det på att problemens karaktär förändrades av sig själva (t.ex. började vissa röster/tänkare bli kontaktbara). Men mest berodde det väl på att jag hela tiden kämpade på något vis, om än i blindo.
Från början blev (allvarlig) lek ett stöd -- lek med ting och tankar och ord. Fysisk träning har varit till stor hjälp, tror jag, och att läsa och skriva (kämpa mig igenom) texter. Texternas innehåll har kunnat vara till stöd. När jag famlade efter svar var det skönt att finna något, då och då, som jag kunde relatera mina egna tankar och upplevelser till, och hitta en tro på en social gemenskap åtminstone genom böcker. Det har också hjälpt mig att få vara ifred och själv få välja gemenskap när jag väl orkat (förutom den helt nödvändiga för att klara av att leva självständigt).

Jag har nu (idag ca 15 år sedan jag drabbades) studerat vid universitet och arbetat en del (föreläser t.ex. om mina erfarenheter av psykos och vård nuförtiden då och då), lever ett rätt så normalt liv. Men jag hör och samtalar ännu med röster/tänkare varje dag; i min "ensamhet" kommer okändas skratt ur min mun och ibland ord och meningar; jag kan inte identifiera mig med kroppen; ser inre visioner ibland och ibland har jag problem med känselintryck och annat. Men sociala relationer fungerar, känslor och gråt har börjat komma tillbaka sedan några få år, minnet och tankens klarhet är mycket bättre, även om inte allt är perfekt.

Jag har blivit frisk på grund av mediciner, när jag får psykos så tappar jag hela min personlighet och är inte kontaktbar så jag skulle inte kunna gå i samtalsterapi när jag är sjuk.