Om Psykologi - Veckans vad tycker Viska?

På Malmö Högskola finns en lektor i psykiatri - som forskat mycket om schizofreni och psykos-sjukdomar – som hävdar att det är för svårt att få en schizofreni diagnos i Sverige idag. Många personer med schizofreni får inte diagnosen – då svenska läkare är rädda för att ge den. Lektorn har träffat många läkare som sagt i stil med: ”Hon är så trevlig – jag kan inte ge henne den diagnosen!” De är rädda för schizofreni och att ge patienter ett stigma..


Men om man har en sjukdom – så har man väll rätt att veta det? Ingen skulle säga: Han är så trevlig – så jag klarar inte av att säga att han har cancer. Tror ni på det Lektorn säger: Är det svårt att få diagnosen schizofreni? Det kanske är bra om det är svårt? Jag vill veta vad ni tycker!

Lektorn hävdar också att motsatsen gäller i USA. Där får för många människor diagnosen!

jag visste själv att jag hade schizofreni innan jag fick diagnosen
men det tog läkarna över 1 år att sätta det på papper och det var med
tung stämma han sa det......och det verkade som om han inte ville säga det.
Sen blev det alldeles tyst i rummet och han frågade hur jag mådde o så.
Jag sa att det var en lättnad och att jag hade rätt hela tiden.

Läkare är väl alldeles för medvetna om vilket stigma
det innebär att ha sjukdomen schizofreni, för att på
ett lättvindigt sätt ge den diagnosen.
Det tror jag inte att det har skett någon förändring,
när det gäller varsamheten med att sätta diagnos.
Nu insjuknade jag i slutet av 1960-talet och då var
det ingen som talade högt om schizofreni med mig.
Inte ens om jag frågade, så fick jag ett rakt svar.
Liksom Räven så räknade jag ut att det var schizofreni,
som jag led av.
Vi läste bland annat psykiatri i min vårdutbildning.
Det var inte förrän jag skulle pensioneras 20 år
senare, som diagnosen skrevs ut på sjukintyg.

Idag tycker jag att de flesta ropar på diagnoser, som
att det skulle lösa allting.
När man insjuknar som mycket ung kan symtomen vara
diffusa. Läkare bör nog vara ganska säkra innan
diagnostiseringen, på grund av risken för depression.
Ens drömmar för framtiden kan annars krossas plötsligt
och brutalt. 8O

Jag tror inte på Lektorn att det är för svårt att få diagnosen schizofreni i Sverige. Det varierar förstås ganska mycket från individ till individ hur stora funktionsförlusterna är. I uppenbara fall sätts nog diagnosen där den ska. I tveksamma fall är väl inte patienten hjälpt av en diagnos ändå?

I mitt fall hade jag inte fått rätt hjälp om diagnosen satts för tidigt. Mina psykoser var för korta och innehöll inga röster eller andra hallucinationer som jag behövde medicinera mot. Sedan försämrades jag när jag slutat medicinera med Lithium och ett år av mitt liv levde jag i en lång psykos som slutade med inläggning och Abilify. Att få en schizofrenidiagnos har gjort att sjukvården ger mig den hjälp jag behöver.

Ändå är jag inte glad för min diagnos utan vill jobba för att den ska tas bort. Ska bli intressant att se om jag lyckas. Alternativet är att jobba för att diagnosen ska bli mindre negativt laddad i samhället.

schizofreni är en psykiatrisk diagnos och inte en sjukdom.

Jag tror att alla i Sverige med schizofreni får nog diagnosen, men psykiatrerna berättar inte alltid om den för patienten, eftersom vetskap om diagnosen kan framkalla depression och depression ökar risken för självmord. Det är nog viktigast att tona ned diagnosen de första åren för då är självmordsrisken som högst.

Personligen tycker jag att det är helt rätt att tiga om diagnosen, eftersom möjligheterna till krisstöd och samtalsterapi är ofta dåliga. Dessutom får inte alla alla effektiva behandlingar, som finns så att många har besvär med kvarvarande symptom. Om vården hade varit bättre och kunnat bättre hantera den kris, som diagnosen kan framkalla, hade man kunnat vara mer öppen om diagnosen.