Om Psykologi - Veckans vad tycker Viska?

Du Jocke! Jag själv går ut med att jag har sjukdomen Schizofreni, men en diagnos är just bara en diagnos och säger ingenting om människan som har den diagnosen!

Jag vill bara säga att bygg inte på stigmat genom att säga att ni är så kallat "Schizofrena"

Det förstår inte jag heller, varför det ska vara så
fult att räkna schizofreni som sjukdom.
Att resonera som så att vi gömmer oss bakom en
diagnos, tycker jag också är ett tokigt resonemang.
Det låter som att vi inbillar oss och att om vi rycker
upp oss och tar oss i kragen, så försvinner våra
funktionshinder.
Det undrar jag om någon kan hävda, efter att ha
gått i våra mockasiner en tid.
Att påstå att den sociala miljön inte har någon betydelse
tycker jag också är ett underligt synsätt.
Det är diskussioner som pågår över våra
huvuden.

Problemet är nog inte om schizofreni är fult eller ej. Det är nog mer så att den stora allmänheten inte känner till något om psykiatri och då är man nog mer rädd. Tyvärr så är det så att psykiatrin fortfarande är ganska defensiv. Man går inte direkt ut och informerar om psykiatriska frågor eller gör kampanjer för att avdramatisera psykiatriska diagnoser. Själv hoppas och tror jag att psykisk sjukdom i en inte för avlägsen framtiden kommer att klassas som vilken annan sjukdom som helst och behandlas som sådan.

Min diagnos är schizofreni och jag tycker personligen att sjukdomen i sig är som vilken annan sjukdom som helst, som cancer, fast på ett annat plan.

Nissegossen skrev: Du Jocke! Jag själv går ut med att jag har sjukdomen Schizofreni, men en diagnos är just bara en diagnos och säger ingenting om människan som har den diagnosen!

Jag vill bara säga att bygg inte på stigmat genom att säga att ni är så kallat "Schizofrena"

Geta skrev: Det förstår inte jag heller, varför det ska vara så
fult att räkna schizofreni som sjukdom.
Att resonera som så att vi gömmer oss bakom en
diagnos, tycker jag också är ett tokigt resonemang.
Det låter som att vi inbillar oss och att om vi rycker
upp oss och tar oss i kragen, så försvinner våra
funktionshinder.
Det undrar jag om någon kan hävda, efter att ha
gått i våra mockasiner en tid.
Att påstå att den sociala miljön inte har någon betydelse
tycker jag också är ett underligt synsätt.
Det är diskussioner som pågår över våra
huvuden.

Jag tycker Admin förklarade rätt bra vad vi har för problem, problem med närminnet, arbetsförmågan är nedsatt, paranoija, nedsatt social funktion och även att vi har problem med att engagera oss intellektuellt känslomässigt dvs att vi kan styra våra känslor rationellt vilket de flesta av oss har eller saknar det perspektivet. Jag har själv blivit avrådd från att i större sammanhang gå ut med schizofrenin eftersom, som Stef säger vanligt folk vet inte vad är att bära på denna sjukdomen eller det inbyggda stigmat som finns inom oss alla, rädslan för det icke organiserade känselförmågan. Alltså måste vi visa på att vi har nedsatta funktioner beroende av ngn orsak. Vi kan förbättra oss, men vi kan inte överstiga hindret och vara vanliga människor. För vi är ärrade någonstans av ständigt denna öppna sår måste läka ihop av sig själv, den brister igen nästan omedelbart. Har hört många säga att man ska skärpa sig, bara det är en jävla stigma! Eller som Psr påstår att det är en störning är också sant, men vi måste visa upp en klar identifikation över vilka vi är istället för att skapa osäkra vibbar ikring oss. Det är osäkerheten kring oss som är det värsta, att det blir en mystiskt bild av oss som säråräglade individer. Att vi framstår som kufar, som ingen ska kunna störa, men egentligen, vilka stör oss mest, jo det okunniga folket i vår omgivning. Vi måste våga öppna upp en diskussion, jag vill vara precis lika mycket accepterad i samhället som alla andra.

Jag tror att vi är rädda för det vi inte känner till - och att detta gäller läkare också. Och då blir även läkare rädda för schizofreni - för hur många läkare är det egentligen som ser patienten bakom symptomen. Det är inte många läkare som lär känna sina patienter - som vet vad dom gillar att göra på fritiden och drömmer om. Jag tror att det blir väldigt lätt att stirra sig blind på alla de problem som följer med schizofreni. Läkaren ser en patient med vanföreställningar och tankeproblem - som knappt vågar gå ut och som känner sig djupt deprimerad. Det är vad han uppfattar. Det är vad schizofreni blir för honom. Han ser inte resten av personen. Det är klar att han inte vill ge diagnosen schizofreni - när bilden han har av störningen - är så platt. Möter han Ulla som gillar att måla - så passar den inte in. Hon är är så mycket mer.

Schizofreni är ingen sjukdom. Det är en störning, även kallat funktionshinder.

PSR - Du har rätt - De flesta forskare anser inte längre att schizofreni är en sjukdom. Men när Bleuler 1911 myntade namnet - så var schizofreni ett samlingsnamn för en rad sjukdomar med gemensamma kännetecken. Nu tror man att schizofreni är en störning som t.o.m kan vara medfödd.