Under min barndomsuppväxt så fick ingen röra mig - jag var iskall/en isbit - alla frös runtomkring mig, säkert flera minusgrader. Men sen när jag blev tvångsinlagd/tvångsmedicinerad våren 1990 när jag var 18 år gammal och fick kroppskännedom och sånt då mjuknade jag. Idag har jag inte samma obehag som när jag var ung av att någon rör vid mig.
Sjukgymnasten är bra att gå till för att få råd, tips, instruktioner vad och hur jag kan göra saker med kroppen. Men sen är det ofta upp till en själv att implementera "sjukgymnastiken" i vardagen.
