Jag befinner mig på självmordets rand :-(

Tack Isa,Trance och Nisse :hjärta

Jag och Magnus hade delad vårdnad, ja. Men vi hade för mycket problem sinsemellan och de ansåg att barnen for illa av det och av att jag är psykiskt sjuk.

Det enda jag vill är att mina barn ska få en trygg uppväxt. Jag kommer på det sättet i andra hand. Jag växte själv upp med en psykiskt sjuk mamma, och jag önskar någon hade tagit mig därifrån.

Som sagt så har de försökt ta dem innan, men jag slogs för dem. Nu kan jag inte göra någonting alls!

Tack för att ni tänker på mig... Det betyder massa!

Det måste vara ett svårt slag men du kommer väl att få träffa barnen då och då.
Jag har träffat flera kvinnor inom psykiatrin där pappan har fått vårdnaden.
Slåss inte med näbbar och klor, det går bara ut över barnen.

man kämpar för sina rättigheter....

Förstår att du är chockad för det måste kännas hemskt. Du kommer säkert att få träffa dem och få umgängesrätt. Sedan finns ju alltid chansen att du tillfrisknar och återfår vårdnaden om barnen. Jag vet kvinnor som frivilligt avstått från vårdnaden om sina barn, så du är inte unik på något sätt utan det är nog vanligare än vad man tror.

Åhh kära älskade vän... Vad kan man säga för att ge dig mod till att fortsätta framåt? Men som alla säger här så behöver barnen alltid sin Mamma. De kommer fråga efter dig och du får ju säkert träffa dem. Sedan när de blir lite äldre så kommer du märka att du alltid har funnits i deras hjärta. Ett barn glömmer Aldrig sin Mor.

Kämpa på, fina du.

Finns här för dig... det hoppas jag att du vet.

Mängder av kramar till dig.

:hjärta :hjärta :hjärta

Tack allihop.
Jag har sovit mesta delen av degen, är helt utmattad. Det gör ont att gråta.

Jag kommer inte få någon umgängesrätt. Inte i börja iaf. Sen får vi väl se.
Kommer sakna dem så mycket...

Tack för alla PM jag fått.

Kram.