Samboskap

Försök att ta dig ut och träffa andra människor så du inte blir så beroende av kontakten med din kusin... finns det någon träffpunkt eller RSMH förening nära dig där du kan träffa andra som har haft psykiska besvär och som kan ge dig förståelse för hur du känner dig?

Försök prata med din kusin med vad du orkar och inte orkar, så att irritationsmomenten minskar. Det verkar ju trots allt finnas fördelar med ditt samboskap och du kanske också borde tänka mer på de positiva sakerna och mer se de negativa sakerna som något som följer med på köpet, men som kanske går trots allt att minska eller lindra.

Saari, tycker du att saker och ting har förändrats ngt sedan du skrev det första inlägget?

Isa-Alise, det var ett mycket bra förslag. Vad är RSMH?

Admin1, du har rätt. De positiva sakerna överväger hur som helst de negativa och jag var ändå beredd på de negativa delarna. Men spänningen som finns i luften måste jag rätta till, jag får helt enkelt försöka prata mer och vara bestämd samtidigt som jag lyssnar på vad hon har att säga också. Ett av mina största problem är att jag så lätt blir övertalad, och när man bor med en hyfsat dominant person så är det inte lätt att få fram allt man vill säga.

Anki, nej inte egentligen. Jag har sovit där ett par nätter själv så vi har inte varit upp i varandra så mycket, så det känns ändå rätt lugnt just nu. Men jag har tabbat mig rejält förra veckan och hon funderar på om jag verkligen kan bo kvar där eftersom hon tycker att jag behandlar mig själv illa och hon vill inte ha ansvar över det. Eftersom hon är äldre och att jag är inneboende så är det helt naturligt att hon känner så, och att jag sköter mig själv är inte alls ett orimligt krav tycker jag. Jag får helt enkelt bättra mig. Nu är det tydligare än någonsin att jag utsätter andra lika mycket som mig själv för mina utbrott och spontana misstag.

Hur som helst. Hur gör jag för att inte vika mig i en diskussion och var hittar jag balansen mellan ödmjukhet och att vara fast bestämd?

RSMH är Riksförbundet för Social och Mental Hälsa... de har lokalföreningar runt om i landet... de har ca 10000 medlemmar i över 120 lokalföreningar... se hemsidan:

www.rsmh.se/

Jaha. Nu har jag bestämt att jag ska flytta ut.

Jag pallade inte detta längre, orkade inte ha det så som vi hade det. Jag kände mig aldrig hemma. Bägaren rann över igår när min kusin och vän kom över och sa att jag inte fick bjuda in vem jag ville till min planerade inflyttnings/födelsedagsfest nästa helg. Jag har ständigt kännt mig undantryckt i vår relation men nu blev det helt enkelt för mycket. Det här skulle bli min fest, inte hennes! Så jag bröt ihop totalt, för jag kände att jag inte orkade mer. Jag orkade inte denna spänning som tär mig i bitar och som gör mig så otroligt trött och less.

Jag kände att jag inte hade något att förlora. Faktiskt så ville jag inte bo kvar om vår situation bara skulle stå still. Så jag gick över till henne och sa att detta inte funkade, att jag kände som om hon var en förälder snarare än en sambo och att jag inte tänkte fortsätta så. Att det var bäst att jag flyttade ut.

Jag känner mig helt förstörd. Jag ville verkligen få detta att funka. Jag försökte så mycket och det blev bara skit. Nu kommer jag bo hemma hela tiden och jag är rädd att min relation med mina föräldrar ska raseras. Suck. Det blev så fel och jag grät så jävla mycket igår för det kändes så hopplöst. Jag sörjer att jag flyttar ut, men det känns ändå att det var det enda rätta i den här situationen.

Frågan är hur jag ska fortsätta nu. Och frågan är vad jag ska säga till de människor jag bjudit in på inflyttnings/födelsedagsfesten.

Ville bara skriva av mig lite...