Schizofreni = Dömd att leva utan partner?

Ja jag har oxå svårt att tolka andra människor på rätt sätt. Jag tror människor är knepiga men det är nog jag som är knepig!

Jag tror att det är bra att ha någon som förstår en som tex partner eller vänner.

Ja ibland blir det fel. För mej brukar inte vara prata för mycket utan människor tycker jag pratar för lite. Och det kan bli väldigt fel när man inte är extrovert! På internet kan jag skriva för jag har lättare att uttrycka mej på att skriva. Det kan bli fel tex hos partnern.

Men det stämmer att man ska även lyssna och inte bara munbajsa.

Alltså, för mig som hörselskadad, så kan man tolka helt annars, beroende på vem som säger en liten avvikande mening på slutet. Då tror folk att jag inte lyssnar! Isåfall fattar jag varken den ena eller den andra uttalandet, då blir det status quo för mig och får börja om från scratch! Det är bland annat därför det är så himla svårt med relationer!

Jocke! Ja jag vet lite hur frustrerande det är. Jag har varit nästintill döv pga öroninflammationer samlas vätska bakom trumhinnan! Du har alla mina sympatier. Jag har en kusin som är döv och hon umgås med döva. Lättare så.

För 45 år sedan bestämdes det att jag skulle gå integrerad i en vanlig klass, trots att jag mellan ettan och sexan gick i specialklass. Dem döva tyckte jag var fisförnäm av mig, berättade en lärare för mig. Jag hade då inte accepterat min hsk och gick länge utan att lära mig teckenspråk.

Men jag klarar inte av hörselskadades egen organisation, utan jag har fallit mellan alla stolar! Men jag är en streber enligt den åsikt som speglades för 45 år sedan! Usch Att redan som barn stigmatiseras!

Jag hade en varannan-helg-KK i tio år ungefär, som under tiden fick schizofrenidiagnos. Då fick jag min solitude och även sex och kramar. Kan rekommendera det!

KK hade varit perfekt. Inte massa strul.